Fabian Flinks originalsemla till vänster och Semmelguden till höger.

Stenugnsbakad semla från Droppens i Sumpan.

Bestämde mig för att inte göra nåt inlägg om semlor, men efter att arbetsplatsen bjöd på stenugnsbakad semla så blev det nästan ett måste då det är premiärätning av sådan för mig. På vägen hem passade jag på att köpa 2 stycken andra typer av semlor och gasa hemåt för att frossa! För mycket grädde? För lite mandelmassa? OCH locket hur ska det vara? En sak gemensamt för alla semlor är att man efteråt säger- åh gud vad mätt jag blev, jag mår illa alltså, åh.

Dom jag och barnen testade var: Stenugnsbakad semla från droppens, en originalvariant och en wienerbrödssemla från Fabian Flink. Trots viss åldersskillnad så var jag och tonårsdottern överens om de smaker som framträdde och vilken som blev vår favorit. Den stenugnsbakade hade mycket mandelmassesmak och fluffigt bröd, locket smälte bokstavligen, alltså vi hann inte känna så mycket mer än florsocker. Bullen och mandelmassan smakar extremt mycket mandelmassa och är jättegod för mandelmasseälskaren, inget för den som petar bort. Fabian Flinks originalsemla hade en rejäl klick mandelmassa men smakade inte lika mycket utav massan som den stenugnsbakade. Sen kommer vi till winerbrödssemlan. Alltså man tror att det är på max, toppat gånger hundra med kalorier i en normal semla, men nä se det finns ännu flottigare alternativ! Åh jösses vad god. Jag trodde att den skulle vara överjävligt mäktig men faktum är att det skulle kunna gått att sluka hela skapelsen! Istället för utklickad mandelmassa finns den i grädden, utvispad. jag skulle kunna tänkt mig lite sylt i den till och med. Den va sååå god. Både jag och dottern stod och karvade med kniv från den tills jag sa stopp. Måste spara en bit till mannen i mitt liv också. Wienerbrödssemla it is!! MUMS!!!! Så, nu måste jag ligga ner, mår lite illa.