Blogg

Test av julöl – 2017

december 13, 2017 Inga kommentarer

Ja då va det dags att berätta för dig vilken julöl som du ska välja inför stundande mingelkvällar och julbord. Eftersom vi i år av någon anledning börjat göra en pepparkaksstad med tillhörande detaljer så kunde vi inte stå och mysa med våra öl och en sillbit som vi brukar. Istället bakade vi delar till staden och fick anlita tonåringen för dokumentation om Ölen.

Startfältet ser ut som följer:

Samuel Adams, Winter Lager

(AVB 5,5%, Systembolagets nummer: 11363)

Flaskan pryds av en uggla med tuff attityd som verkar redo för vilken svart pist som helst. Inte särskilt mycket jul men som namnet säger så är det en så kallad Winter Lager. Då man stjälper upp brygden fylls glaset av en bärnstensfärgad dryck med svag men ändå julölig doft. En julöl för lagerlovers.

Men vem uppskattar lager när det finns så mycket annat i julölshyllan? Efter lite eftertanke så kom vi ändå på några stycken. Bland annat Rudolf med röda mulen som svalkar sig med en kall Winter Lager efter dagens träningspass med släden. Trevlig mingelöl som inte kräver några tillbehör och som kan uppskattas av såväl törstiga julölsfantaster och icke-julölsfantaster.

Betyg: 3 kluttar av Aki och 4 kluttar av Stina

Harveys Christmas ale

(AVB 7,5%, procent Systembolagets nummer: 11622)

Då blev det lite annat. Som vanligt kollar vi etiketten först. Den är röd, den har tomte. Det ser ut som man har slängt dit det som måste vara på etiketten. Christmas, tomte och rött. Lite slarvigt intryck får man, som om det vore bråttom.

NÅ, fyller glaset och panelen utbrister -Oj vilken färg! Den är nästan röd, härlig. För alen mot näsan och i samma ögonblick uppstår bekymmersstreck i pannan. Vi beskriver doften som konstig och tänker positivt och säger att den kanske smakar bättre än doften? Åh herregud! Ganska spritig. Provar igen. Näe dra!!! Kommer en icke angenäm smak krypandes som hänger kvar. En spritig sådan. En panelmedlem springer mot diskbänken och trycker i sig pepparkaksdeg och menar att det går att dämpa det värsta med deg. Det exakta ordet va ”skyddar”. Clark Griswold åker under lastbilen och fastnar. Isporjektilen åker genom grannens ruta och pajjar bang olufsenstereon . Tyko Jonsson sover skönt men vaknar med ett ryck av julottan som startar med en hisklig orgelmusik. Aldrig mer.

Betyget blir en halvsmashad köttfärsklutt.

Rogue Ales, Santa’s Private Reserve

(AVB 5%, procent Systembolagets nummer: 11360)

Julig etikett med en tomte som är på ett till synes livligt partyhumör. Han ser lite småberusad ut. Fin färg igen men så har det ju sett ut hittills. Doften då? Doftar inget. Har vi blivit bedövade tro? Man kan ana en liten angenäm doft men den är svag. Smaken är mainstream och tråkig. Händer liksom inget. Drar inte åt nåt håll men är heller inte äcklig. Cousin Eddies frukostöl i samband med tömning av septiktank på gatan.

Betyg: Ett svagt 3 klutts mainstreambetyg.

Freeze Warning

(AVB 8,9%, Systembolagets nummer: 11865)

Freeze Warning. Eller den kanske borde kallas Freeze Warming? Med sinna 8 komma hejdå är det den starkaste i startfältet. Etiketten är inte den juligaste. Nästan inte ens vintrig. En tappkran liksom.

Smaken var angenäm. Många smaker blandas i en komplex sammansättning. Det började dock brinna efter en stund. Man kände var klunken var nånstans.

Måste ändå säga att det är en mycket trevlig öl efter att maten har ätits och det ha lugnat sig lite. Sitta och mysa i ren Ernst-anda bland granrisbuketter äpplen och hemmagjorda ljuskronor.

Fullers, Old Winter Ale

(AVB 5,2%, Systembolagets nummer: 11640)

Årets batch av numera klassiska Old Winter Ale! Det är lika självklart för oss att inhandla denna som att titta på Kalle Anka klockan 15.00 på julafton. I år är den tillbaka i högform. Klockan är definitivt 15 och Arne Weise tänder ljuset med sin stora ask tändstickor. Känslan är där, allt sitter på plats. Ett självklart val till julbordet. Det är just när man smakar med julmat som den kommer till sitt rätta element. Vi smakade med alla komponenter som man kan hitta på ett julbord. Med en rejäl klick Västerviks senap på skinkan tappade den dock lite smak men det är helt överkomligt.

Några tidigare tester av julöl:

Julöl 2016 – Del 1

Julöl 2015 – Del 1

Streetfood i överflöd

augusti 8, 2017 Inga kommentarer

På lördagskvällen toppades dagen med riktigt god plockmat. Old El Paso har en ny serie för streetfood som dom kallar för Street Market. Vi tänkte att vi testar den.

Meningen med streetfood är att man ska kunna springa runt på stan och samtidigt plocka i sig god mat i formatet varmkorv, on the way tänker jag? Spela Roland vad det är tänkt, har man minsta intresse för god mat så räcker det för att fylla ett helt bord med smårätter det är bara fantasin som sätter gränser.

Kött, räkor, kyckling, korv, såser, grönsaker och sen är det bara blanda hejvilt och testa olika kombinationer. Vi hade som matemballage minitortillas- vete och majs samt bluecornchips. I listan nedan kan du läsa vad vi hade i matväg.

Det bästa med rätten/rätterna är att man får plats i magen med att prova flera kombinationer då bröden är små. Om man inte orkar ett helt minibröd kan man göra en munsbit. Exempelvis kan man fylla ett smarrigt bluecornchips med kött, ”streetsås” och picklad rödlök, mums!

Så mycket spring på stan blev det inte men matsuccé för samtliga familjemedlemmar. Majsbröden var lite för tunna och inte så goda, kanske ska man baka egna nästa gång? För det kommer definitivt bli fler gånger som vi äter det här.

På vårat bord med streetfood fanns:

Soya och vitlöksmarinerad entrecote toppad med sesamfrön
Färskkorv kryddad med ghost chili
Bläckfisk
Pankofriterade jätteräkor
Avokadoröra
Hemgjord aioli
Picklad rödlök
Färsk rödlök
Rostad lök
Crème fraiche
Friterad persilja
Ajvar
Smoky Chipotle Chili Salsa från Old El Paso
Citron, lime
Minigurka, pärltomat.
Grana padanoost
Nåt mer som jag säkert har glömt, det va fullt på bordet.

Entrecoten fick marinera i soja, vitlök och lite persilja,

Pankoräkor och ”streetchips”

Bluecornchips!

Mogen limefrukt att pressa över räkor och bläckfisk

Massor av pankofriterade jätteräkor.

Korv smaksatt med ghost chili, rödlök, greenchili, Smoky Chipotle-sås, gran padanoost, purjolök. Krossad bluecornchips.

Entrecote, avokado, Smoky Chipotle-sås, creme fraiche. Krossad bluecornchips.

Bläkfisk, avokado, Smoky Chipotle-sås, creme fraiche. Krossad bluecornchips.

Bläkfisk, friterad persilja, avokado, Smoky Chipotle-sås, creme fraiche. Krossad bluecornchips.

Entrecote, Smoky Chipotle-sås, Gran Padanoost, tomat, rödlök och purjolök.

Utvik av entrecote, Smoky Chipotle-sås, Gran Padanoost, tomat, rödlök och purjolök

Pankofriterad jätteräka, Smoky Chipotle-sås, aioli, friterad persilja.

Perfekt gaffel med pankofriterad jätteräka, avokadoröra, friterad persilja toppad med aioli.

Erős Pista, paprikapasta eller ”paprikagegga”

maj 11, 2017 Inga kommentarer

Erős Pista är en stark paprikapasta från Ungern. Den är väldigt start men också väldigt god med mycket smak. En tesked kan göra underverk i bland annat köttfärssåsen. Vi har en del Ungerska släktingar så vi brukar få leveranser därifrån vid besök. Men vet att den finns att köpa bl.a. i Stockholm. Hittade Erős Pista också på ungerskmat.se där den verkar gå att beställa. Ingen aning om butiken i sig. Kanske värt att prova.

Det här med paprika förresten. Det är bara i här i Sverige som vi kallar paprika för paprika. Normalt heter det nånting annat. Alla typer är iallafall benämningar på olika slags chili. Vår paprika är också chili. Allt är alltså chilifrukt med olika smak och styrka.

Nåja, kan i alla fall starkt rekommendera att köpa Erős Pista om man har chansen.

Lite ”Erös pista” till kebabsåsen.

Afternoon Tea – ett frosseri

mars 3, 2017 Inga kommentarer

Vi kom på idén att ha lite Afternoon Tea härom söndagen. Det verkar liksom lite trevligt sådär att bullar upp med en massa godsaker som man kan mula i sig. Lite som en fika-deluxe. Man får välja bland ett antal te och till det serveras allt från scones till småkakor. Vi tänkte att ska man göra detta så smäller vi till ordentligt. Hade egentligen tänkt några fler saker men det blev tillräckligt ändå för att bli tokmätt.

Man behöver ju både sött och salt så vi börjar med att baka en Karlsbaderkrans. Namnet har den fått från en kurorten Karlsbad vars vatten var gulfärgat vilket gjorde även bröden bakade med denna vatten gulaktiga. Vi gjorde en krans med smör och mandelmassa. Vi vispade ihop lite grädde också för att doppa kransen i. Ska man frossa så ska man och eftersom det är mandelmassa, smör och mandel i kändes det inte fel att klicka på lättvispad grädde till kransen.

Sconsen då?

Scones är ju ett måste när man bjuder på afternoon tea. Våra blev nån sorts variant som är lite mindre och tunnare. Man skulle kunna kalla dom för scones-plättar. Till dessa plättar serverades det aprikosmarmelad och björnbärsmarmelad från Wiks Slott och ost såklart. Plättarna blev perfekta att bre och lägga på pålägg uppepå plätten efter som de va platta. Lagom stora så att man får plats med mer i tårtmagen.

Vi fyllde också på bordet med Delicatobollar av mörk choklad som kom från senaste Smakboxen. Riktigt smarriga var dom faktiskt. Lite Butter Crisps från Jules Destrooper och Wafer Rolls fick plats också dom är ju så tunna och spröda. Kan nämna att allt från Jules Destrooper är supergott, bara att köpa. Bästa alternativ i köpekakshyllan alltså.

Och teet?

Själva teet då? Antar att man behöver te när man har Afternoon Tea? Vi bjöd på te som också dykt upp i en Smakbox. ”Or tea” heter det och var väldigt gott och snyggt förpackat. Inte helt oviktigt när man ska göra fint på bjudbordet. Jag valde att klicka grädde i mitt te, vilket inte va nödvändigt med tanke på utbudet i övrigt. Så skippa det.

Det hela blev definitivt en succé. Dom två barnen som var med om denna upplevelse gjorde alla tummar upp. Nästa gång tänker jag ta med mig att det tar längre tid att göra detta än det verkar och att någonstans på bordet även ha lite inslag av snittar med lax som va tänkt från början. Hade också tänkt att göra fräscha men gräddiga mousse i små miniglas och egen rabarbermarmelad och laxröra med basilika och…

Ju mer grejer desto bättre.

Variant på scones, lite mindre än vanliga.

Aprikosmarmelad och delicatobollar med mörk chocklad

Butter Crisps och Wafer Rolls

Fokus på kroppen

januari 11, 2017 Inga kommentarer

Ett nytt år är kommet. Ett nytt år, en nystart, nytt avstamp… och löften. Nyårslöftet är nog det löftet som är det mest planlösa och har procentuellt lägst siffror på resultat för genomförande. Nåt man egentligen bara vill men som i det flesta fall inte håller längre än just till efter ögonblicket man sagt det. Kl 00 på nyårsnatten efter bubbel, raketer och glada skratt. Ett slags perfekt avslut på dagen. En slags önskelista istället för löfte.

Många har ju att börja träna, äta bättre och dricka mindre alkohol. Toppar listorna faktiskt. Träningsmässigt brukar det vara fullt på alla gym första veckan i januari och sen dalar det sakta utför. Det kan de som uppehåller sig på gym dygnet runt vittna om och de tycker inte att det är nåt som är kul, att andra börjar träna. Det är bara kul att prata om på jobbet och att försöka värva folk med entusiasmen över sin egen träning. Men på gymmet i januari är det istället: ”Fullt vid alla maskiner!”, ”En sån där jävel i solkiga mjukisbrallor”, ”Lämnat en svettrand på pressbänken utan att torka”, ”Å så ser man att den där feta gör fel liksom”. Det är som ett slags intrång i gymfolkets hem. Men som tur är varar det bara max en månad, sen drar fettot tillbaka till sin soffa med chips, vin och fredagstacos!

Fokus på det som är bra

Till ämnet om kosten, maten, vårat bränsle. Att äta bättre. Vad är att äta bättre? Det finns ett antal dieter eller livsstilar om man vill kalla det så, som många förespråkar. De flesta handlar om att något ska bort. Fettet ska bort eller spagettin ska bort eller temperaturen ska bort. Jag tänker slå ett slag här och nu för vad som ska TILL istället! Varför är det sånt fokus på vad som inte ska ätas? Varför är det så lite fokus på vad som är bra för kroppen? Födoämnen som innehåller massor som är bra för kroppen borde det vara fokus på tycker jag. Att bara äta saker som är bra för kroppen, det är nåt jag tror på.

En enkel regel att komma åt dessa varor är att titta på produkten i affären. Om man inte kan se med ögat vad som finns i förpackningen= inte bra för kroppen. Om man måste läsa långa haranger på baksidan som man inte förstår= inte bra för kroppen. Att äta sallad eller gurka till maten kan verka menlöst men fungerar som ett naturligt rensningsmedel. Man kan säkert kombinera min teori med dieter/livsstilar om man föredrar det.

Men om vi struntar i största möjliga mån att köpa skit så styr vi ju marknaden till något som alla vill ha: rena produkter som är bra för kroppen!

Med dom orden sagda drar jag ut i spåret, nyårslöfte = beach 2017

Julöl 2016 – Del 1

november 27, 2016 Inga kommentarer

Bagge Vinteröl

Etiketten består av ”Bagge” med jätteboktäver och en som namnet säger, bagge. Det finstilta på bakre etiketten går inte att läsa ens med lupp. Vi får utgå ifrån att det inte står nåt intressant där.

Vi håller upp ett glas istället. Det blir lite av en fulhällning men skummet som bildas blir rätt OK ändå och ligger kvar. Det som ligger i glaset är svart som julnatten och doftar mycket fint. Vi känner gran, sav. Lite bastu likom. Det doftar god julöl och god jul.

Det är ett bra instegsöl för nån som tagit steget från stor stark. Mycket stabil smak med karaktär. Den är inte extrem åt nåt håll. Juryn är enig. Snön ligger vit på taken och baggen håller tomten vaken. Vi testar även att dricka till lite julköttbullar och det funkar bra. Smaken letar sig igenom och tappar inte ansiktet.

Sammanfattningsvis kan vi säga att denna var oväntat bra. Hade inte särskilt höga förväntingar på baggen. Trodde att det skulle vara aluburkskvalitet. Bra köp att ha både med och utan mat.

Snöfall

Snöfall – julöl

Med en helt svart etikett med bara ett ord så får man en känsla av att man försökt tänka utanför julkrubban. Vet inte riktigt. Den vill säkert symbolisera mörkret som vi har denna årstid men vi föredrar nog att julöl har nån sorts jul eller vinteranknytning. På baksidan påstår sig ölet vara pepparkakig.

Efter att hällt upp ett glas möts vi att ett bra skum och en doft som har lite mer drag och umph än föregångaren, Den har lite mer jul i sig. En hel del choklad känner man.

Smaken som möter oss är bra. Väldigt trevlig. Lite len. Men pepparkakan då? Ingen pepparkaka så långt släden når. Eller så leker pepparkaksgubbarna kurragömma. Det man däremot känner är choklad. Mycket choklad. Man förväntar sig en pepparkaka och får hela Queen Elizabeth chokladasken i munnen. Men bortsett från vad etiketten säger att vi ska tycka så är smaken len och god.

Detta är ingen öl till maten dock. Bjud gästerna på denna före eller efter maten. Vem fan vill ha choklad till julmaten?

Sofiero

En aluburk! Dom har färgat den vanliga burken och skrivit ”Julöl”. Det utlovas också det är ett mustigt öl. Vi får väl som se.

Vi gör en mellanbra upphälning och skummet som uppstår blir en rätt bra skum. Vi sniffar lite på brygden och konstaterar att man har på nåt sätt lyckats extrahera all doft. Man får lukta lika hårt som matadoren luktar på sin blombukett för att kunna känna nåt. Eller tom så hårt som Ferdinand gjorde när blomomrna lossnade. Risk finns att man får sofiero i snoken. Det vill man inte.

Färgen är dock riktigt fin. Fin mörk nyans. Men det viktigaste då? Smaken.

Efter ett första smak så sitter panelmedlemmarna med en konstig förvriden min. Ingen säger nåt. Det är det som kallas för talande tystnad. Munnen är fylld med metallsmak. Känns som man druckigt själva burken istället för innehållet. Detta är helt enkelt inte gott. Slätstruken och intetsägande.

Med mat då? Det kanske funkar till mat. Vi tar lite köttbulle och provar. Nej. Det händer inget särskilt. Inget.

Vi kan sammanfatta denna med att man vill inte ens ge den till den hemlösa mannen som bor i ett cellofodral.

Fullers Old Winterale

Fullers Winterale

Förväntningarna och hajpen på denna är skyhög efter förra årets storslam. Kommer Fullers att lyckat överträffa sig själv eller åtminstånde leverera samma nivå?

Etiketten på flaskan är en vintrig historia med julgranar och nån stuga. Det står ”Winter” med stora bokstäver. Denna skall inte bara drickas på julen utan under hela vintern.

Jaja, häll upp istället.

Skummet som uppstår är rätt fin, smågles skum. Doften som borrar sig upp i näsan är nåt annat. Den bästa hittills. Den är len och julig med lite knäck i. Najs! Färgen är också väldigt trevlig. En fin bärnstensfärgad nyans. En snygg öl helt enkelt.

Men smaka då!

Vi tar några rejäla klunkar. Hmm, den skiljer sig en hel del från Fullers förra batch av winter ale. Den har lite mer beska och lite mindre smak. Men en riktigt god öl. Vi tänker oss att denna passar sig nog bäst med lite kryddig julmat. Till spjällen kanske.

Som sagt så var förväntningarna på denna rejält uppskruvade efter förra årets kanonöl. Det känns som årets version inte riktigt är i samma nivå men det kan vara så att hajpen gör att det känns så. Det är fortfarande en mycket god julöl och snygg flaska att ställa på bordet. Bra jobbat Fullers!

Som slutkläm säger vi att det är som en chokladkalender utan extra stora luckan för 24. Men det är 24 chokladbitar i.

Fair Christmas Bear Comes

Vinterstout

Etiketten känns inte särskilt julig. Tankarna hamnar på Halloween istället. Det ser ut som nån har tvingat björnen att klä ut sig för att lax utlovas. ”Jag kan se glad ut med peacemärke, låtsashorn och lösnäsa.” tänker han och sneglar på laxen som står längre bort. Sen är det nåt som kanske är stjärnanis eller hampa också. Nalle on drugs?

Nåja, vi häller upp lite istället. Ett bra skum som hänger kvar. Efter några rejäla sniffar så kan vi konstatera kakao och choklad men var är kanelen som det pratades om i etiketten. Färgen är Stoutmörk. Vad ska man säga liksom.?Den är inte genomskinlig.

Vi smakar istället. Kanelen kanske sitter i smaken. Nej, den lyser med med sin frånvaro. Den är dock väldigt god. rätt chokladig med lite brända toner. Eftersmaken som hänger kvar är som doften ungefär.

Matmässigt tänker vi att den nog funkar till lite gräddiga saker. Eller kanske bara till julkolan och knäcken.

Kommandoran i fattighuset får byta rutin och hoppa över korvarna och gå direkt på efterrätten. Byrådirektör H K Bergdal häller ut julkonjaken och avnjuter denna istället till sina fikon.

Kan tänka mig att Benjamin syrsa sjunker ner i sin chesterfieldfåtölj med denna brygd och en näva chokladkola efter att för femtielfte gången presenterat julen. En mysöl.

Tidigare test av julöl

november 20, 2016 Inga kommentarer

Snart dags för årets första julölstest! Tills dess så kan man läsa tidigare års tester, underhållande texter eller bara läsa betygen som 2-mannaajuryn gett (länkar nedan). Här är ett litet smakprov på julläsning från tidigare års tester:

Jesus har återuppstått i skepnad av en julöl!

Köp inte den här! Det är ingen svensk tradition att dricka äcklig brygd till jul och den här ska bara dansas ut ut ut!!! Annars tar glada julen slut slut slut.

Testarna hittar man här:

Test av julöl – del 1

Test av julöl – del 2

Test av julöl 2015 – del 1

Test av julöl 2015 – del 2

Julöl – sista delen

Fantastiskt god carpaccio. Hos Paganini.

På besök hos Paganini

oktober 16, 2016 Inga kommentarer

När vi kommer in möts vi av en lite småkaotisk atomsfär. Bland småbord med rutiga dukar, pladdrar gäster och personal snitslar sig fram mellan ljusstakar och vinflaskor. Det är mat som flyger förbi en och folk som skall hitta till sitt rutiga-duken-bord. Mitt i det här blir vi ändå uppmärksammade på en gång. -”Har ni bokat?” får vi frågan av en man som ser ut att vara ägaren. Nope, vi har inte bokat. Fan, hinner man tänka. Vi får nog hitta på en ny plan. Mannen bläddrar bland bokningspapper och mumlar något och till slut vänder han sig till oss igen och säger -”Vi får chansa”. Det gillar vi.

Vi går och sätter oss

Vi blir visade ett bord bredvid köket som det är öppet till. Trevligt att se alla kockar skramla runt med grytor och kastruller. Det är rätt bullrig atomsfär på Paganini, vilket vi också gillar. Det är kul när det är lite liv och lite stök. Nästan omedelbart efter att vi satt oss så kommer det en servitör som frågar om vi vill ha något att dricka. Exemplariskt. Hatar att behöva sitta och vänta på att ens får beställa dricka. Sen spelar det inte så stor roll i vilken takt maten kommer. Bara man slipper sitta vid ett tomt bord med tomma glas. Efter ett litet snabbt pow-wow så beslutar vi oss för en flaska rött. Något ”husets”, som är vinets motsvarighet till en ”stor stark”, existerar inte. Också bra. Dock skojar vår servitör med oss och pekar på en flaska ”husets” långt ner i listan. Den är nästan gratis, vi pratar tusenlappar. Du som kan, unna dig köp och återkom till oss om HUR det vinet va??? Vi blir rekommenderade en flaska Valpolicella och det fick det bli. Vi blir också serverade flaskan efter ungefär 12 sekunder efter beställningen. Snabba ryck helt enkelt.

Vad finns det i menyn då?

Vi börjar botanisera i menyn och hittar massa godsaker. Bestämmer oss rätt snabbt för att det får bli en förrätt och sen pasta. Är man på en riktigt bra italienare så känns det som pasta är rätt väg att gå. Även om kötträtterna lät väldigt smarriga också. Efter lite diskussion så beslutar vi för att vi starta med deras carpaccio. Därefter blir det en Fettuccine della nonna, det vill säga fettuccine med kalvfrikadeller, vitlök, riven parmesan, basilika, tomat, salvia samt pinjenötter för Aki. Stina tar en Tortelloni ripieni con ragu di anatra som är Handfyllda pastaknyten med ankragu, savoykål & ankbuljong. I menyn finns dock väldigt mycket mer att kika på om man ska sitta lääänge och äta. Det anti pasti hit pasta dit i olika kolumner.

Och maten?

Carpaccion, som är gjord efter konstens alla regler, var i toppklass. Inte den absolut bästa men högt upp på topplistan. Kan definitivt rekommendera som en förrätt. Nästa gång (för det kommer det bli) ska vi kanske våga oss på något som är lite utanför beprövad mark?? Frikadellerna var också riktigt bra. Fantastiska smaker som blandar sig. Ren njutning. Ankragu i pastaknyten är dock något som ej hade prövats tidigare. Buljong och pasta, gott och inte så himla mäktigt och tungt som ”sverigepasta” lätt kan bli med diverse feta såser och ostar . Perfekt efter att man ätit förrätt! OCH gott.

Slutligen…

Som sammanfattning kan sägas att vi kan mycket väl tänka oss ett återbesök. Fantastisk atmosfär, lagom bullrigt. Servicen är snabb, uppmärksam och hjälpsam. Trots att det troligtvis är väldigt stressigt för personalen är det inget man upplever som gäst. Servitörerna hinner prata med alla gäster på ett avslappnat och lättsamt vis. Maten för fantastiskt god, pastarätterna är i världsklass och prisvärda. Men är man inställd på att besöka den här restaurangen så är nog bokat bord att föredra. Det kanske inte chansas varje gång.

Heja paganini.

Myspys med candellights och gott vin

Fantastiskt god carpaccio. Hos Paganini.

En del av interiören

Vi blev rekommenderade denna. Mycket gott vin.

Oktoberfest – jätteseriöst öltest

september 18, 2016 Inga kommentarer

Dags för årets Oktoberfest eller dricka-så-mycketöl-som-möjligt-festival. Eftersom man inte kan vara på plats på grund av orsaker så får man passa på och smaka på några oktoberfestöl på hemmafronten istället. Startfältet består av fyra brygder. Vinnaren, efter en hård kamp, blev till slut St Eriks öl. Den var riktigt god och en värdig vinnare.

Grebbestad Oktoberfest

Etiketten på baksidan säger att man skall ta på sig sina lederhosen och uppleva. Mina lederhosen är i tvätten så jag får uppleva den utan dom. Brygden har en angenäm färg som gör att man inte vill vänta med smakandet. Smaken är en typiskt pannkaksöl. Pannakakor och en kall öl på stranden. Det är en bra kombo. Det vet ju alla. Man skulle nog kunna hinka ett gäng såna här på en oktoberfest. Med eller utan lederhosen. Helst med kanske?

Grebbestad Oktoberfest

Samuel Adams – Octoberfest

Samuel brukar leverera vad gäller diverse öl. Denna variant funkade väldigt bra med mat. Utan var den lite sådär. Lite tråkig liksom. Smaklökarna gjorde inte frivolter direkt. Smådiggade mest. Men den var rätt snygg i glaset. Så ställer man till med en oktoberfest hemma där mat är inblandat så rekommenderas Samuel Adams oktoberfestöl varmt.

Samuel Adams Oktoberfest

St Eriks Oktoberfestöl

En ekologisk variant. Det betyder att den blir lite grumlig i glaset. Det gör inget. Drar man in en näsfull så kan man ana lite citrustoner. Det är alltid bra i min värld.

Smaken var frisk och fräsch. Riktigt god faktisk. Kan funka bra som törstsläckare. Den var liksom god och lättdrucken. Besöker gärna en oktoberfest där St Eriks finns på menyn. Eller vad som helst där den finns på menyn.

St Eriks Oktoberfest

Lakefront Brewery – Oktoberfest lager

Nej. Och åter nej. Inte gott helt enkelt. Smakar lite som en tysk fulöl. Undvik. Kan nämnas dock att till mat funkade den lite bättre men vem fan äter på en oktoberfest ens? Slutsats; välj nåt annat, det finns gott om andra sorter.

Lakefront Brewery Oktoberfest

Avslutar med denna klassiska trummis. Varsågod. 🙂

Passar sparrissoppa ihop med blodpudding?

augusti 4, 2016 Inga kommentarer

Passar sparrissoppa ihop med blodpudding? Spontana reaktionen är troligtvis nej? Utan att veta svarar man nej. Om man testar, vad skulle kunna hända? Kanske är krutonger av blodpudding i sparrissoppan en riktig smaksensation eller också i värstaste värstaste fall kan man få slänga 10 kronor i spororna.

Vi skulle slänga ihop en enkel pasta på kvällskvisten. Orkade inte engagera oss tänkte vi. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Eftersom jag nyligen varit i Barcelona och kände mig sugen på aioli, eller alioli som det heter där. Så det blev istället en färspärs delight och middagstid a la kontinenten. Det vill säga runt halv elva. Får nog inte ihop det till en receptpresentation men ska försöka återskapa så mycket som möjligt i skrift från minnet som inspiration istället.

Kreerade en pasta kors och tvärs och mitt i lagandet och skapandet stannade jag upp och konstaterade att jag inte har aning om hur det här kommer att bli. Fullt med bunkar på hela diskbänken med innehåll som skall bli nånting ihop sen kände jag mig lite på djupt vatten en stund. Det blev jättegott, men hur ska man veta det utan att våga trampa i björnfällan?

Började med att rosta grönsaker. Lök, paprika, färsk vitlök, en jalapeno på plåt och sprinklade den goda olivoljan (som nyligen köpts in i Barcelona) över dessa. När dom var färdigrostade efter cirka en kvart så mixade jag dom tillsammans med lite mer olivolja.

Medan grönsakerna var i ugnen så hackade och stekte jag champinjoner och rödlök.

Blandade sedan ner de mixade och rostade grönsakerna tillsammans med champinjonerna och rödlöken i lämpligt serveringskärl, i mitt fall en större öppen stekpanna med höga kanter.

Gör en aiolisås som jag har valt att kalla den, med mindre olja och med oregano, skall vara på pastan sen. Alltså två äggulor vispa vispa vispa, eller ta elvispen. Droppa under vispningen i olja till simmig konsistens. Tillsätt en dryg tesked vitvinsvinäger, eller hoppa över skeden om den blir allt för kaxig och häll bara ner vinägern. Pressa ner en vitlöksklyfta och salta lite. vispa och klart!

Hacka romantica-tomater eller annan tomat som föredras, i fjärdedelar (kanske inte biff-tomater). Greppa ett par nävar med salladsskott av olika slag. Blir snyggt och gott att ha i pastan strax innan servering eller också har man det bredvid.

Dela lufttorkad skinka, parma eller annan favorit i lufttorkade-träsket. Separera skivorna om du får isär dom? Varför finns inte plasten mellan skivorna kvar? Omöjligt ju!

Koka pasta. Vi körde med tagliatelle. Valet var mellan det och ideal makaroner. Tagliatelle kändes lite mer festligt. När den nästan är klar ska den ner i pannan med blandningen med rostade grönsaker, champinjoner och rödlök. Salladen och tomaten vändes i efter att allt blandats väl, lite mer olivolja va? Sist av allt skinkbitarna uppepå pastablandningen och aiolisåsen som man sprinklar över snyggt precis innan stekpannan transporteras till ”the candlelight dinner table”.

Nä, måste till affären nu och handla blodpudding, har nämligen sparris i kylen.

Tomat och diverse sallad som hamnar i pastan.

Tagliatelle med parmaskinka, nästan klart.

Tomat och diverse sallad

Parmaskinka, mmmm……

Tagliatelle med parmaskinka

1
2
3
…
6
Next ›

Samuel Adams, Winter Lager

Harveys Christmas ale

Rogue Ales, Santa’s Private Reserve

Freeze Warning

Fullers, Old Winter Ale

Några tidigare tester av julöl:

På vårat bord med streetfood fanns:

Sconsen då?

Och teet?

Fokus på det som är bra

Bagge Vinteröl

Snöfall

Sofiero

Fullers Old Winterale

Vi går och sätter oss

Vad finns det i menyn då?

Och maten?

Slutligen…

Grebbestad Oktoberfest

Samuel Adams – Octoberfest

St Eriks Oktoberfestöl

Lakefront Brewery – Oktoberfest lager

Sök inlägg

Senaste inläggen

Kategorier

Recept per kategori

Bilder från Flickr

Senaste inläggen

Senaste recepten

Partners

Gilla oss på Facebook