Köttfärsbloggen.se

.

Blogg

Santa Maria vs Indian Spices

Inga kommentarer

När det vankas fredagsmys så kräver barnen ibland (läs:alltid) att det skall finnas köttfärs kryddad med Santa Marias kryddmix till tacos . Dom vuxna kanske inte alltid är så förtjusta i det. Nu finns det lite andra varianter i ICA-hyllan att testa. Frågan är om det är nån skillnad eller om det är bättre smak i nån. Vad säger barnen, den viktigaste målgruppen.

Vi gör ett litet ”Pepsi-test” och lägger köttfärserna bredvid varandra och panelen får smaka utan att veta vilken som är vilken. Tonåringen känner igen den vanliga Santa Marian och ger den tummen upp. Indian smakar tydligen konstigt och ”lite svett”. Antar att allt som inte är den vanliga är konstigt. Den lite äldre målgruppen tyckte att smaken höll i sig längre med Indian men  överlag var det rätt lika och det skulle inte spela större roll.

Seniorerna i sammanhanget tycker dock helt annorlunda. Indian Spice både doftar och och smakar genuinare. Det vi kunde vara överens om är att Santa Marias påsblandning går inte att missta sig på. Det är med samma säkerhet som när man känner en 15 sek lång fisdoft i köket så vet alla att någon öppnat en förpackning med mamma scans köttbullar.

Kontentan är att barnen vägrar ge upp Santa Maria och dess märkliga kombo av druvsocker och spiskummin. Det blir till att göra olika varianter i fortsättningen också.

Köttfärs med Indian Spices tacomix.

Köttfärs med Indian Spices tacomix.

 

 

Test av påsköl – 2016

Inga kommentarer

Alla har sin mattradition på högtider och oftast liknar det varann. Det är ju ungefär detsamma på de olika borden om man inte har någon egen grej som man kör med, t.ex. ”Vi har sushi” varje påsk.

Själv brukar jag ha traditionen att göra dillstuvad potatis och gravad lax på påskafton. En god gravlaxsås tar ungefär 3 minuter att slänga ihop till det och blir pricken över det berömda i:et.

Vi väljer att göra ett litet påskölstest inför stundande helg istället så du får lite inspiration till just din påskmat.

Årets startfält:

Mariestads Påskbrygd

Mariestads Påskbrygd

Mariestads Påskbrygd

Länk till systembolaget: Mariestads Påskbrygd

Erfarenheten säger att Mariestads inte brukar leverera. Det är oftast en rätt tråkig historia. Vi tänker att om det inte är godkänt denna gång så blir det inga fler tester. Brygden verkar ha lyssnat på det. Doften är rätt intetsägande och etiketten lika trist som vanligt. Men den smakar rätt så bra faktiskt. Helt klart positivt överraskad.

Till sillen gör den sitt jobb också. Smaken finns där, även om den inte är smaken med mest karaktär så funkar det bra. Till köttbullar och ost- och skinkpaj infinner sig lite mer beska men den får godkänt även här.

Till västerbottenpajen försvann den lite. Det blev lite för mycket för denna påsköl.

Den får dock godkänt.

Nils Oscar Kalaspåsköl

Kalaspåsköl

Kalaspåsköl

Länk till Systembolaget: Nils Oscar Kalaspåsköl

Nästa testobjekt är en Brown Ale. Efter att hällt upp och smuttat lite kan man snabbt konstatera att denna inte är något att ha som en välkomstöl ifall man skall ha en bjudning. Det märks att man har haft mat i tankarna när man bryggt den.

Till sillen kommer den till liv. Funkar riktigt bra faktiskt. Mycket god är den. Och även till köttbullar och till pajen. Den kompletterar påskmaten mycket bra och blir en riktigt angenäm upplevelse. Bra val att ha på påskbordet. Kan till och med vara en testvinnare i matkategorin.

Oppigårds Easter Ale

Oppigårds Påsköl

Oppigårds Påsköl

Länk till Systembolaget : Oppigårds Easter Ale

En ale med ganska påskig tuppetikett står på tur. Den hälsar också ”Glad påsk från Dalarna”.

Doften som möter en efter upphällandet är angenäm och ökar förväntningarna. Och den håller vad den lovar. Den är väldigt god för sig själv. Bjud gärna sällskapet på en flaska innan maten.

Sillen var inga problem att handskas med för denna brygd. Den visade var skåpet ska stå. Likaså med köttbullar, den smakar som den smakar oavsett vad man äter till. Det kan inte gå fel med den här på bordet.

Tror att påskkärringarna har med sig denna till blåkulla.

Wisby Påsköl

Wisby Påsköl

Wisby Påsköl

Länk till Systembolaget: Wisby Påsköl

Gotlands bryggeri kör också med en tupp. Varför inte liksom. Det här är en påsköl  med karaktär. Känner att den skulle kunna göra sig riktigt bra in en loungemiljö där man sitter i en skön fåtölj, har lite bra musik i bakgrunden och smuttar på Wisby Påsköl ur ett kvalitetsglas. Ingen mingelöl dock. Den kräver lite uppmärksamhet.

Maten då? Det är väl det viktigaste ändå. Till sillen så blev den helt fantastisk. Klar testvinnare. Ååh så bra. Påskhararna kör nån sorts line-dance och påskkärringarna lämnar kvasten hemma.  Även till köttbullarna funkar den mycket bra, en panelmedlem tyckte dock att den blev lite besk där.

Till västerbottenpaj blev det ingen vidare. Där blir det skilsmässa mellan smakerna.  Men å andra sidan ingen av ölen har funkat till det. Kontentan av det är; ha inte västerbottenpaj till påskbordet.

Pumpvikens Påsköl

Pumpvikens Påsköl

Pumpvikens Påsköl

Länk till Systembolaget. Pumpviken Påsköl

Till sist har vi en lokal förmåga från Nynäshamn. En halvmörk historia. Ingen särskild etikett. Panelen är lite splittrad över den när vi smakar utan mat. Omdömena sträcker sig från ”Åhh, det här gillar jag” till ”lite lam”. Det finns smak men saknar lite karaktär, den är lite för snäll liksom. Den tar inte för sig nånstans.

Men den är god att skölja ner sillen med. Det går riktigt bra. Till köttbullen och pajen fick den ta mer plats.  Som avslutning kan man väl säga att den är inget för finsmakaren men den gör sitt jobb. Man behöver inte skämmas för att ha den på påskbordet.

 

 

 

Maten i framtiden

1 Kommentar

I senaste nummer av Hunger fanns en liten artikel om hur man på olika sätt sett på maten i framtiden. Det var rätt roligt så jag tänkte dela med mig av några av dom. Ingen av framtidsvisionerna kunde dock förutspå att vi skulle fotografera all vår mat innan vi äter den.

  • På 1950 talet skrev tidningen Boston att man skulle kunna få mjölkleveranser och lunchlådor i form av rörpost.
  • I Demolition Man är Taco Bell den enda restaurangen i världen och har blivit finkrog (I den filmen var enda musiken man lyssnade på gamla reklamajinglar. Som om dom inte vore irriterande i den mängd man hör dom idag).
  • Winston Churchill trodde på att odlade djurdelar skulle bli verklighet 1980. Optimistiskt men han fick rätt till slut.
  • I Tillbaka Till Framtiden 2 lagar man pizza i hydratorugn. Minipizza blir fullstor på 12 sekunder. Hoppas det aldrig blir verklighet.
  • I sextiotalsserien Jettsons skriver man ut sin mat med en 3D-skrivare. Det har vi tydligen på gång.
  • 1893 drömde man om måltidspiller för att slippa laga mat. Låter som en tråkig framtid. Laga mat är roligt. Närmaste man kommit är nog Soylent.
  • I Det Femte Elementet har Leeloo nånting riktigt smidigt. Hon slänger in två matkapslar i nån sorts ”mikrougn” och på 2 sekunder har dom förvandlats till färdiga middagar.

Fyll gärna på med flera framtidsvisioner från förr. 🙂

Matlagning i ”Tillbaka till Framtiden.”


Det är ingen dålig middag som kommer på två sekunder. 

Allt är Taco Bell 

Follow my blog with Bloglovin

Kebab hemma? Vi testar Zeinas recept.

Inga kommentarer

Efter att sett Zeinas hemmagjorda kebab så kände jag direkt att det där måste vi prova att göra hemma. Det såg väldigt gott ut på hennes bilder. Man är ju lite av en kebab-konnässör.  Vi skulle också göra hennes kebabsåser. Lika bra att gå all in.

Man har ju lite problem att följa recept slaviskt så lite förändringar blev det.

Vitlökssåsen gjorde vi med lite mindre majonnäs och lite mer yoghurt och så hade vi färsk vitlök istället för vitlökspulver. Vi hade också i lite mer peppar och även lite franska örter.

Meckandet av kebabsåsen började bra. Tar fram en jättefin, stor, symmetriskt perfekt lök. Jag skär den i två bitar och ser att den är typ genomrutten. Bläää. Nåja fram en med ny bara. Därefter blandar jag ihop allt och kommer på att jag glömde steka löken. Äsch. Det får vara så. Avslutningsvis hade vi i lite ungerska ”paprikagegga” (Erös Pista) istället för sambal och så hade vi i lite timjan också.

Själva kebaben blev nog efter Zeinas recept. Förutom att vi endast hade nötfärs. Nästa gång gör vi den med lammfärs också.  Vi lät den stå i kylen över natten. Det tog några skivor att komma på rätt snits. Första skivorna blev lite tjocka. Jag ställde upp kebaben på kortsidan och skivade uppifrån och ner. Ungefär som på gatuköken.

Hur blev då denna kebab?

Sanningen är att det blev fantastiskt gott. Mycket bra smak. Kan verkligen rekommendera att testa. Vi följde Zeinas råd och gjorde en rejäl sats så nu har vi i frysen så att det blir kebab istället för tacos på fredagsmyset. Det enda vi egentligen anmärkte på i vår kebab var att vi skulle vilja få till den med lite mer tuggmotstånd. Vår kebab var kanske lite lös i konsistensen. Vi kommer definitivt att göra om detta och då med lammfärs i också.

 

Halvfärdig kebabsås

Halvfärdig kebabsås

Fina skivor av kebab

Fina skivor av kebab

Massa god kebab

Massor av god kebab

Lite tillbehör behövs också.

Lite tillbehör behövs också.

Hemmagjord kebabtallrik. Mumma!

Hemmagjord kebabtallrik med klyftpotatis. Mumma!

 

Gul lök? Varför är det i allt?

Inga kommentarer

Ungefär alla recept innehåller gul lök. Okej inte alla men väldigt många börjar med ”hacka en gul lök”. Det måste vara den mest förekommande råvaran i mat överallt i världen. Genom historien. Kineserna har odlat det för 3000 år sen och i dom egyptiska pyramiderna finns avbildningar av lök. Den har till och med används som betalmedel. I Indien är den nästan lika helig som kon. Hit till Sverige fick vi den någon gång under medeltiden.

Den är också fullspäckad med nyttigheter med massa antioxidanter och proteiner. Kan också motverka en del cancertyper och är allmänt bakteriehämmande. Det är också en relativt billig råvara så att det blir mycket nyttighet per krona.  Gul lök går att odla i princip överallt och är lätt att förvara och transportera. Den gula löken förtjänar en bättre status bland råvarorna. Det är en råvara i världsklass.

Gul lök - råvara i världsklass

Gul lök – råvara i världsklass

Den kämpar också emot när man ska hacka den. Den har ingen lust att bli hackad. Den bildar ett irriterande ämne som våra tårar försöker skölja bort. Man får kämpa lite. Det finns en massa tips och tricks för att skära lök utan att böla men jag tycker att man får tåla det. Det är löken värd.

När man steker gul lök så får den en rätt komplex smak som bland annat framhäver köttsmak på ett bra sätt. Japanska forskare som lobbar för en ny smak, kokumi, har lök som exempel på denna. Eller egentligen är det mer en känsla. Eller nåt. Man kanske ska ta det med en nypa salt. I vilket fall så fungerar den som en smakhöjare i nästan alla rätter. En sorts allkrydda.

Och vad vore en hamburgare utan lök. Ingenting. Länge leve löken.

 

Köttfärs, råvaran med möjligheter

Inga kommentarer

Köttfärs är en råvara som kan vara allt från räddaren i nöden när man måste fixa mat i panik till en råvara i lite mer sofistikerade rätter. Köttfärsen är också troligen den mest sålda köttråvaran i Sverige. Känslig är den också. Den vill gärna bli lagad samma dag som den mals. Det går ju såklart att komma runt med diverse förpackningar med atmosfär och andra tricks. I frysen kan den ligga i 8 – 12 månader. Bäst tinar du köttfärsen sen i en skål med kallt vatten. Att bara låta den ligga i rumstemperatur är inte att rekommendera.

Innan köttkvarnar gjorde man köttfärs med hjälp av en kötthack och själva färsen fungerade ofta som en fyllning. Det var också vanligt med köttpuré som man fick till genom att helt enkelt koka köttet tills det löstes upp. Låter inte så jätteaptitligt. Idag har vi ju också alla möjliga färs. Allt från nötfärs till sojafärs.

Att tänka på

Om man skall laga nåt med blandfärs eller fläskfärs så är det viktigt att man steker färsen ordentligt, den vill man inte ha medium rare. Skall man göra något halvrått eller rått så är det endast nötfärs som gäller. Något att tänka på också är centralförpackad köttfärs som är i slutet av sin hållbarhetstid. Den har inte blivit gammal i en naturlig process så man kan inte riktigt veta vad som händer där. Bäst är att köpa hem butiksmalen köttfärs. Då vet man vad man får. Allra helst ekologisk köttfärs.

Rätter med köttfärs

Vanligaste rätten är nog ”spaghetti med köttfärssås” som finns i lika många varianter som det finns hemmakockar. Sen är möjligheterna oändliga. En sökning på köttfärs t.ex. Pinterest visar alla möjliga kreationer.  På instagram kan man också hitta en hel del kreativa köttfärsrätter. Eftersom detta är köttfärsblogg så hittar du såklart en hel del köttfärsrätter här också.

Mer att läsa: ett tidigare inlägg om köttfärs där jag kom in på lite andra saker. 🙂

Spett med köttfärs. Gott!

Köttfärsspett

Köttfärsås, den kanske vanligaste rätten med köttfärs.

Köttfärsås med drag

 

Mat och prat i Berlin

Inga kommentarer

 

Fantastisskt smarrig pizza.

Fantastisskt smarrig pizza.

Trots att jag varit i Berlin ett antal gånger nu så slås jag varje gång av att det som serveras är lagat. Det finns inga trekantsmackor och färdiga isbergssallader. Inga svampiga pizzor och visst man får betala för pizzan, det kostar inte 45, det kostar 85. Och det är jättevarmt, tunn och krispig botten, bakat i stenugn med bra ingredienser och mycket smak. Dryck serveras inte ut spolmaskiner utan kommer alltid i glasflaska. Inte en enda bubbelvatten kom ur något spolkonsumtionsmunstycke.


Quiche Lorraine med fräch och god sallad

Quiche Lorraine med fräch och god sallad

Cafe Tasso var ett väldigt trevligt ställe att käka lite frukost/brunch på. Det var en kombination av ett cafe och bokhandel för begagnade böcker. Vi provade frukosten som hette Allee och en Quiche Lorraine. Alleen kom med lite allt möjligt gottigt. Ett par olika bröd, croissant, olika skivade korvar, skinka av helmuskel, olika ostar, många olika frukter, perfekt löskokt ägg (fast vita och lös gula), sallad med fantastisk dressing, juice. Quiche Lorrainen var kompakt och fin och kom med en sallad med många olika ingredienser, flera olika sallader, färska tomater, paprika, groddar som toppades av en riktigt god dressing som jag misstänker var baserad på en sötsenap utan att vara stark. Kaffet som serveras får brösthåren att växa några centimeter. Kaffelatten som serveras får en att upprepa orden ”mmm”.

 

 

 

Snygg och god frukost på Cafe Tasso.

Snygg och god frukost på Cafe Tasso.

 

En rolig detalj med Berlin är man kan köpa öl i glasflaska på perrongen i Tunnelbanan. Man kan även köpa allt som kan hitta på ett randomcafe (det mesta är bakom berlinmössorna). Direkt på perrongen. Mycket praktiskt.

Öl i tunnelbanan

Öl i tunnelbanan

Självklart måste man äta schnitzel när man är i Berlin. Dom kommer i lite olika varianter. På ett ställe fick vi in en skapelse som var ca 30 cm i diameter med stekt ägg på.

schnitzel med stekt ägg

En variant med av schnitzel med stekt ägg på.

Landskap av snitchel

Landskap av snitchel

Nånting som var en specialitet på ett ställe på Hackescher Markt som heter Restauration 1840 var något dom kallade för Liebespise. En sorts puck fylld med skivad currywurst, tärnad potatis, lök, ägg och persilja. Den serverades med orden ”it looks strange but its wonderful”. Och god var den. Speciellt efter en kväll med ”några” öl.

Lokal specialitet.

Liebespise, Lokal specialitet.

Test av julöl 2015 – del 2

Inga kommentarer

Dags för del två av årets test av julöl. Missade du del ett så kan du hitta den här. Denna gång så är det ganska ojämn startgrupp. Bland annat en höjdare och en rejäl sågning.

Jämtlands Julöl

Jämtlands Julöl

Jämtlands Julöl

En brygd på 6,5%. Etiketten pryder Jämtlands stolthet, storsjöodjuret som fått en tomtemössa. Det får väl anses som rätt juligt. Godkänt.

Hela Jämtland får stå för denna. Efter att vi hällt upp och smakat så råder det lite delade meningar om brygden. 50% av panelen tycker att den är funkar bra utan sällskap av mat medans den andra 50 procenten inte riktigt är med på noterna där.   När mat kommer in i bilden så blir panelen enad och en maroji… majo… majoritet av panelen säger att den den får sig ett riktigt lyft med maten.

Jämtland kan vara stolta, denna är väldigt bra men inte så att vi skriker ”filipin”.


Eriksberg

Eriksberg, lager.

Eriksberg, lager.

Svensk lager. 5,6%.

En svennebananjulöl. Det första man ser är en tråkig etikett, var är julen? Inte på etiketten i alla fall.

Efter etikettfadäsen kommer vi till smaken. Den bjuder på blaskighet, avsaknad av karaktär och nån metallisk bismak som gör att man vill rengöra tungan efteråt. Känns lite som att alla lagningarna har släppt. Mycket kolsyra också, kanske för att dölja nåt? Nåväl, det kanske ordnar sig med lite mat till? Vi tar en gaffel med godsaker och provar igen. Då försvinner istället den lilla smak som fanns. Nu återstår bara tomhet.
Slutsatsen blir att serveras Eriksberg på balen stannar askungen hemma med mössen. Elake styvsystern får gå istället och utsätta sig.
Undra på att folk inte gillar julöl när ölen som är gjord för dom stora massorna smakar så här.

Denna får en ÖVERKRYSSAD köttfärsklutt!


Jingle Bale

Jingle Bale

Jingle Bale

En Brown Ale med alkoholhalt på 5,0 %

Vi häller upp denna skapelse. Doften som slår oss är angenäm. Men det som ögat ser är annat. Blanda kaffe i diskvatten så får du en bild av hur det ser ut. Men. Smaken är rätt så bra. Faktiskt. Mycket bra.

Sen kommer maten. Då går allt från färg-tv till svartvitt. Från original Kalle till nedklippt. Från halleluja till bränd kalkon.

Slutsats, bjud gärna på en flaska när gästerna anländer men ställ för jultomtens skull inte det på julbordet.


St Eriks Jul Ale

St Eriks Jul Ale

St Eriks Jul Ale

Etiketten är julgrön och det är det enda som är jul med den. Underkänt. Ingen julbordskandidat.

Vid upphällning ser den dock riktigt trevlig ut. Man blir törstig. Sen slår en doft av stekbord flimmerhåren och man ryggar tillbaka lite.  Vi tar oss mod och smakar lite i alla fall. Panelen är överens om att smakerna håller inte hela vägen. Påminner om kryddstark mumma. Gillart inte.

Med mat då? Då händer det nåt. Det blir till och med rätt angenämt. Problemet är bara att man måste äta nåt hela tiden för att får den smaken. Råkar man ta en klunk utan mat så är stekbordet där igen. Nej tack.


Sigtuna Winter IPA

Sigtuna Winter IPA

Sigtuna Winter IPA

En Svensk IPA. På etiketten står det ”Winter” med stora bokstäver. Annars skvallrar inte denna om att det skulle vara en julöl.

Vi häller upp. Den har en angenäm doft och ett bra skum. Efter ett par klunkar kan vi känna att den är rätt ”citrusig” och  chokladig (om man vet om det innan). Väldigt god kan man sammanfatta det som.

Vad händer tillsammans med lite mat då? Det blir mycket bra. Det bara funkar liksom, allt lyfter.  Som slutsats kan man säga att vi rekommenderar denna.  Lite juligare etikett bara och det skulle vara en självklarhet på julbordet. Då skulle till och med Tony servera denna till Lady & Lufsen med dom finaste frikadellerna i stada.

Test av julöl 2015 – del 1

Inga kommentarer

Nytt år, ny jul och med det nya julöl. Det innebär en ny serie julölstest på bloggen. Vi försöker hitta dom karamellerna i skålen som går åt först så att man inte köper det som finns kvar sist i godisskålen.  Förra årets godbitar kommer att väga tungt vid betygsättning. Skall också bli intressant att se ifall nån kommer att slå förra årets vinnare som var Fullers Old Winter Ale. Orkar man inte läsa några tester av julöl så kan man springa till bolaget och köpa eller beställa en låda av Fullers Old Winter Ale.

Nu kör vi. Årets första test.

Merry Christmas

Anchor Brewing Christmas Ale

Anchor Brewing Christmas Ale

En Ale från amerikat med 5,5% alkoholhalt. 25,90 får man pynta för denna. Lite småjulig något trist etikett.

Vid upphällning ser man att brygden är svart som synden med en god doft som gör att smaklökarna förväntar sig att det skall bli nåt gott som kommer att hällas i strupen. Men smaklökarna blir något besvikna. Många smaker men panelen är säkert på att det enda man får är korinter till ögon och hattarna lite på sne. En nyans som dök upp var att det kändes lite som om man är och gräver längst ner i kastrullen bland det brända. Betyget blir ganska lågt trots hög potential. Varför kasta in det där brända? Det behövs ju Johan Blöt (ej godkänt rengöringsmedel) för att bli av med smaken.

 

Red Slope

Red Slope

En svensk red ale. 8,5% alkoholhalt. En etikett som inte är speciellt julig vilket gör att man helst väljer nåt annat att ställa på julbordet.

Smakmässigt har denna dryck mycket av allt. Många smaker allt från citrus till knäck med en beska som går igenom allt.  Trots etiketten så passar den lysande med maten. Den fick ett rejält lyft efter att man tuggat på lite matjessill, ägg och  potatis. En panelmedlem tyckte att den fick ännu mer beska i samband med maten. Det är en åtta komma hejdå så det gäller att vara lite försiktig annars kommer det berömda loftet att befolkas med allt för många tomtar.

 

Nisse

Nisse - Julöl

Nisse

En svensk öl med lagom alkoholhalt på 5,3 procent. Etiketten är ganska spartansk men den är julröd med en tomte på och det står ”Nisse”. Godkänt.

Ååååh. Nu är det ”bra, åååh vad bra det är”.  Ena panelmedlemmen tycker att det är ”asbra”.  Den andra är lite återhållsam i sina glädjeutbrott. Maten ändrar inte karaktären nämnvärt. En panelmedlem tycker att den är ”tipp tapp, tipp tapp, tippetippe tiptap” och den  andra tycker ”TIP TIP TOPP”.

 

Slope style

Slope Style IPA

Slope Style IPA

En amerikansk IPA med en alkoholhalt på 6,4 procent. En vintrig etikett. Inte julig men vintrig.

Spontana utrop som dök upp efter inledande provsmakning var ”jääävligt speciellt”,  ”slängt i buljong” och ”unik”. Panelen kom till slut fram till att den passar nog bäst med spjället. Inte till kalla bordet. Det skall vara till flott och kött. Slope Style och spjäll gifter sig och kommer att fira guldbröllop. Många renar utlovas men Rudolf saknas.

 

Varning för köttbluffen

Inga kommentarer

Jag brukar anse mig ganska påläst och förespråkande vad det gäller produkter och innehåll. Brukar hålla mig till äkta varor till större del men då och då kan det hända att det kommer med en och annan detalj i maten som inte är 100% äkta.

På sistone har jag tyvärr varit lite dålig på att hänga med i äkta vara-djungeln som ständigt utvecklas i obehaglig takt. Idag på nyheterna klargörs vad en ”ytter” är. Närmare bestämt nötytterfilé och fläskytterfilé.

Ja, var sitter denna filé? Har djuret utvecklats och numera finns en ny del i styckningschemat? Har grisen som varit utrustad med en filé fått en ny yttre file utanför den ordinarie? Eller har man i decennier styckat och missat denna ädla del?

Det är ren bluff. En köttbluff. Så kallat mörat kött…

10% saltvatten skiljer vanlig kotlett från ytterfilé. Detsamma gäller ryggbiff. Båda ytterfiléerna smakar OK i grytan eller i rätter ihop med andra ingredienser och sås.

MEN, för sig själva, hela eller i skivor är detta kött knappast att rekommendera. Köp vanlig kotlett och biff.  Mer än 10% (saltvatten) godare.