Bloggen testar

Mat och prat i Berlin

januari 4, 2016 Inga kommentarer

Fantastisskt smarrig pizza.

Trots att jag varit i Berlin ett antal gånger nu så slås jag varje gång av att det som serveras är lagat. Det finns inga trekantsmackor och färdiga isbergssallader. Inga svampiga pizzor och visst man får betala för pizzan, det kostar inte 45, det kostar 85. Och det är jättevarmt, tunn och krispig botten, bakat i stenugn med bra ingredienser och mycket smak. Dryck serveras inte ut spolmaskiner utan kommer alltid i glasflaska. Inte en enda bubbelvatten kom ur något spolkonsumtionsmunstycke.

Quiche Lorraine med fräch och god sallad

Cafe Tasso var ett väldigt trevligt ställe att käka lite frukost/brunch på. Det var en kombination av ett cafe och bokhandel för begagnade böcker. Vi provade frukosten som hette Allee och en Quiche Lorraine. Alleen kom med lite allt möjligt gottigt. Ett par olika bröd, croissant, olika skivade korvar, skinka av helmuskel, olika ostar, många olika frukter, perfekt löskokt ägg (fast vita och lös gula), sallad med fantastisk dressing, juice. Quiche Lorrainen var kompakt och fin och kom med en sallad med många olika ingredienser, flera olika sallader, färska tomater, paprika, groddar som toppades av en riktigt god dressing som jag misstänker var baserad på en sötsenap utan att vara stark. Kaffet som serveras får brösthåren att växa några centimeter. Kaffelatten som serveras får en att upprepa orden ”mmm”.

Snygg och god frukost på Cafe Tasso.

En rolig detalj med Berlin är man kan köpa öl i glasflaska på perrongen i Tunnelbanan. Man kan även köpa allt som kan hitta på ett randomcafe (det mesta är bakom berlinmössorna). Direkt på perrongen. Mycket praktiskt.

Öl i tunnelbanan

Självklart måste man äta schnitzel när man är i Berlin. Dom kommer i lite olika varianter. På ett ställe fick vi in en skapelse som var ca 30 cm i diameter med stekt ägg på.

En variant med av schnitzel med stekt ägg på.

Landskap av snitchel

Nånting som var en specialitet på ett ställe på Hackescher Markt som heter Restauration 1840 var något dom kallade för Liebespise. En sorts puck fylld med skivad currywurst, tärnad potatis, lök, ägg och persilja. Den serverades med orden ”it looks strange but its wonderful”. Och god var den. Speciellt efter en kväll med ”några” öl.

Liebespise, Lokal specialitet.

Test av julöl 2015 – del 2

december 10, 2015 Inga kommentarer

Dags för del två av årets test av julöl. Missade du del ett så kan du hitta den här. Denna gång så är det ganska ojämn startgrupp. Bland annat en höjdare och en rejäl sågning.

Jämtlands Julöl

En brygd på 6,5%. Etiketten pryder Jämtlands stolthet, storsjöodjuret som fått en tomtemössa. Det får väl anses som rätt juligt. Godkänt.

Hela Jämtland får stå för denna. Efter att vi hällt upp och smakat så råder det lite delade meningar om brygden. 50% av panelen tycker att den är funkar bra utan sällskap av mat medans den andra 50 procenten inte riktigt är med på noterna där. När mat kommer in i bilden så blir panelen enad och en maroji… majo… majoritet av panelen säger att den den får sig ett riktigt lyft med maten.

Jämtland kan vara stolta, denna är väldigt bra men inte så att vi skriker ”filipin”.

Eriksberg

Eriksberg, lager.

Svensk lager. 5,6%.

En svennebananjulöl. Det första man ser är en tråkig etikett, var är julen? Inte på etiketten i alla fall.

Efter etikettfadäsen kommer vi till smaken. Den bjuder på blaskighet, avsaknad av karaktär och nån metallisk bismak som gör att man vill rengöra tungan efteråt. Känns lite som att alla lagningarna har släppt. Mycket kolsyra också, kanske för att dölja nåt? Nåväl, det kanske ordnar sig med lite mat till? Vi tar en gaffel med godsaker och provar igen. Då försvinner istället den lilla smak som fanns. Nu återstår bara tomhet.
Slutsatsen blir att serveras Eriksberg på balen stannar askungen hemma med mössen. Elake styvsystern får gå istället och utsätta sig.
Undra på att folk inte gillar julöl när ölen som är gjord för dom stora massorna smakar så här.

Denna får en ÖVERKRYSSAD köttfärsklutt!

Jingle Bale

En Brown Ale med alkoholhalt på 5,0 %

Vi häller upp denna skapelse. Doften som slår oss är angenäm. Men det som ögat ser är annat. Blanda kaffe i diskvatten så får du en bild av hur det ser ut. Men. Smaken är rätt så bra. Faktiskt. Mycket bra.

Sen kommer maten. Då går allt från färg-tv till svartvitt. Från original Kalle till nedklippt. Från halleluja till bränd kalkon.

Slutsats, bjud gärna på en flaska när gästerna anländer men ställ för jultomtens skull inte det på julbordet.

St Eriks Jul Ale

Etiketten är julgrön och det är det enda som är jul med den. Underkänt. Ingen julbordskandidat.

Vid upphällning ser den dock riktigt trevlig ut. Man blir törstig. Sen slår en doft av stekbord flimmerhåren och man ryggar tillbaka lite. Vi tar oss mod och smakar lite i alla fall. Panelen är överens om att smakerna håller inte hela vägen. Påminner om kryddstark mumma. Gillart inte.

Med mat då? Då händer det nåt. Det blir till och med rätt angenämt. Problemet är bara att man måste äta nåt hela tiden för att får den smaken. Råkar man ta en klunk utan mat så är stekbordet där igen. Nej tack.

Sigtuna Winter IPA

En Svensk IPA. På etiketten står det ”Winter” med stora bokstäver. Annars skvallrar inte denna om att det skulle vara en julöl.

Vi häller upp. Den har en angenäm doft och ett bra skum. Efter ett par klunkar kan vi känna att den är rätt ”citrusig” och chokladig (om man vet om det innan). Väldigt god kan man sammanfatta det som.

Vad händer tillsammans med lite mat då? Det blir mycket bra. Det bara funkar liksom, allt lyfter. Som slutsats kan man säga att vi rekommenderar denna. Lite juligare etikett bara och det skulle vara en självklarhet på julbordet. Då skulle till och med Tony servera denna till Lady & Lufsen med dom finaste frikadellerna i stada.

Test av julöl 2015 – del 1

december 6, 2015 Inga kommentarer

Nytt år, ny jul och med det nya julöl. Det innebär en ny serie julölstest på bloggen. Vi försöker hitta dom karamellerna i skålen som går åt först så att man inte köper det som finns kvar sist i godisskålen. Förra årets godbitar kommer att väga tungt vid betygsättning. Skall också bli intressant att se ifall nån kommer att slå förra årets vinnare som var Fullers Old Winter Ale. Orkar man inte läsa några tester av julöl så kan man springa till bolaget och köpa eller beställa en låda av Fullers Old Winter Ale.

Nu kör vi. Årets första test.

Merry Christmas

Anchor Brewing Christmas Ale

En Ale från amerikat med 5,5% alkoholhalt. 25,90 får man pynta för denna. Lite småjulig något trist etikett.

Vid upphällning ser man att brygden är svart som synden med en god doft som gör att smaklökarna förväntar sig att det skall bli nåt gott som kommer att hällas i strupen. Men smaklökarna blir något besvikna. Många smaker men panelen är säkert på att det enda man får är korinter till ögon och hattarna lite på sne. En nyans som dök upp var att det kändes lite som om man är och gräver längst ner i kastrullen bland det brända. Betyget blir ganska lågt trots hög potential. Varför kasta in det där brända? Det behövs ju Johan Blöt (ej godkänt rengöringsmedel) för att bli av med smaken.

Red Slope

En svensk red ale. 8,5% alkoholhalt. En etikett som inte är speciellt julig vilket gör att man helst väljer nåt annat att ställa på julbordet.

Smakmässigt har denna dryck mycket av allt. Många smaker allt från citrus till knäck med en beska som går igenom allt. Trots etiketten så passar den lysande med maten. Den fick ett rejält lyft efter att man tuggat på lite matjessill, ägg och potatis. En panelmedlem tyckte att den fick ännu mer beska i samband med maten. Det är en åtta komma hejdå så det gäller att vara lite försiktig annars kommer det berömda loftet att befolkas med allt för många tomtar.

Nisse

Nisse

En svensk öl med lagom alkoholhalt på 5,3 procent. Etiketten är ganska spartansk men den är julröd med en tomte på och det står ”Nisse”. Godkänt.

Ååååh. Nu är det ”bra, åååh vad bra det är”. Ena panelmedlemmen tycker att det är ”asbra”. Den andra är lite återhållsam i sina glädjeutbrott. Maten ändrar inte karaktären nämnvärt. En panelmedlem tycker att den är ”tipp tapp, tipp tapp, tippetippe tiptap” och den andra tycker ”TIP TIP TOPP”.

Slope style

Slope Style IPA

En amerikansk IPA med en alkoholhalt på 6,4 procent. En vintrig etikett. Inte julig men vintrig.

Spontana utrop som dök upp efter inledande provsmakning var ”jääävligt speciellt”, ”slängt i buljong” och ”unik”. Panelen kom till slut fram till att den passar nog bäst med spjället. Inte till kalla bordet. Det skall vara till flott och kött. Slope Style och spjäll gifter sig och kommer att fira guldbröllop. Många renar utlovas men Rudolf saknas.

Test av ekologisk öl

oktober 17, 2015 Inga kommentarer

Vad är det för skillnad i smak på vanlig och ekologisk öl? Kan det vara gott? Det skall vi ta reda på. Vi testar fyra olika ekologiska öl. Det blir två lager, en IPA och en pilsner. Låter nästan som en Bellmanhistoria. Det var en IPA, en lager och en pilsner som gick till en bar…

Nåja, efterfrågan på ekologiska livsmedel ökar hela tiden men det känns som att ölen inte riktigt har hängt med. Det är främst trenden med mikrobryggerier som har dominerat ”ölscenen”. Men det borde bara vara en tidsfråga innan det finns ett bra sortiment av ekologisk öl. I eko-öl är det i huvudsak malten som är ekologisk, ibland även humlen.

Hur smakar då ekologisk öl? Är det godare eller får den nån bismak som man inte är van med? Vi provar. Det bör tilläggas att vi har gjort testerna utan mat, endast grillchips fanns till hands, så en del smaker kanske gör sig bättre till mat.

Pistonhead Kustom Lager

Ekologisk öl – Pistonhead Kustom Lager

Denna lager är lite första-seedad här eftersom det är lite av ”husets öl” hos Köttfärsbloggen. Det är en god bruksöl som funkar i många lägen. Funkar lika bra som en aw-öl som till en middag på en vardag. Balanserad smak, prisvärd och organisk. Alla rätt helt enkelt. Har du inte provat så rekommenderar vi att du gör det.

Namn: Pistonhead Kustom Lager

Typ: Lager

Alkoholhalt: 4,9%

Bryggeri: Brutal Brewing

Nummer hos Systembolaget: 1454

Oxford Gold

Ekologisk öl – Oxford Gold

En engelsk lager från ett 200 år gammalt bryggeri. Det måste ju blir bra. Efter upphällningen ser vi att det är en fin färg på brygden. Etiketten utlovar ”fruity flavoures”. Efter att tagit ett par rejäla klunkar så känner vi en viss ton av nektarin. Det känns lite som att dom gjort en bra öl från början men sen slängt i en nektarin. Slutgiltiga produkten når inte riktigt hela vägen. Kommer inte att köpas hem igen. Den får två köttfärskluttar.

Namn: Oxford Gold

Typ: Lager

Alkoholhalt: 4,6%

Bryggeri: Brakspear Brewery

Nummer hos Systembolaget: 1533

Napa Smith Organic IPA

Ekologisk öl – Napa Smith Organic IPA

– ”Ååh, det här var angenämt”. Var första spontana reaktionen.

Den ser väldigt trevlig ut efter att man hällt upp den. Mycket god, med citrustoner, närmare bestämt blodgrapefrukt. Beskan är väldigt framträdande. Ena panelmedlemmen brukar inte vara så förtjust i det men i denna var det bra. Smaken är riktigt bra och balanserad. Panelen gillar! Kommer definitivt att köpas in igen. Fyra köttfärskluttar blir det i betyg.

Namn: Napa Smith Organic IPA

Typ: IPA

Alkoholhalt: 7,0%

Bryggeri: Napa Smith Brewery

Nummer hos Systembolaget: 1695

Martha Krieger

Ekologisk öl – Martha Krieger

Ofiltrerad tysk lager. Den är väldigt tysk. Lite söt och lite weissbier-varning. Smaken är ganska neutral, liten beska finns, inget man jublar över men man blir inte ledsen heller. Sen kommer eftersmaken och den lilla beskan försvinner och byts ut mot humle. Nja, ganska slätstruken. Kommer nog inte att hamna i korgen igen,

Namn: Martha Krieger

Typ: Spitzenpilsner

Alkoholhalt: 4,7%

Bryggeri: Riedenburgen Brauhaus

Nummer hos Systembolaget: 1662

Summering

Vi har två vinnare och två förlorare. Pistonhead har ju varit en vinnare hos oss redan då det är husets öl. Napa Smith var överraskande bra och kommer att finnas i köttfärsbloggens kylskåp igen. Martha och Oxford däremot kommer att förpassas till ölkyrkogården.

Hälsingestintans etiska nötfärs

maj 7, 2015 Inga kommentarer

Hälsingestintan satsar på så kallade mobila slakterier. Vilket innebär att djuren inte transporteras till ett slakteri utan slakteriet kommer till djuren. Detta innebär många fördelar i processen. På Hälsingestintans hemsida kan man läsa följande:

konsumenten ska få tillgång till etiskt kvalitetskött
spårbarheten på köttet ökar för konsumenten
urvalet av utvalt kvalitetskött måste utökas för att möta efterfrågan
slakt på gården och transport till eget styckeri för hängmörning
ingen vill ha slakttransporter
stressfri slakt ger bättre kött
djurhållningen ska hålla världsklass
djuren slaktas i sin hemmiljö

Britt-Marie Stegs som är VD säger så här:

”Det här är nästa steg i den redan världsberömda svenska djuromsorgsmodellen, att ta bort transporter i samband med slakt är ytterligare ett sätt att ta hänsyn till djurens välbefinnande. Kvaliteten på köttet ökar också, det är på alla sätt ett vinnande koncept som vi lanserar nu,
säger Britt-Marie Stegs, VD och grundare av Hälsingestintan”

Hälsingestintans mobila slakteri

Vi provar att göra köttbullar av denna etiska nötfärs som är mald av hängmörat kött. Förväntningarna är höga. Vi valde att göra köttbullar utan att krydda alltför mycket för att kunna göra en rättvis bedömning av själva nötfärsens smak.

Efter att ha kämpat lite med förpackningen så känner man att det doftar helt underbart gott för att vara ren köttfärs. Vi gör en traditionell köttbullssmet med ströbröd, ägg, salt, peppar och finhackad lök. Vid stekningen sen känner man också att det doftar lite godare än vanligt.

Efter att köttbullarna fått gosa till sig lite såsen också så är det dags att provsmaka. Doften avslöjade lite av hur det smakar. Smaken är lite annorlunda. Fast annorlunda på ett bra sätt. Det smakar mycket och gott. Sen blev såsen fantastisk också men man känner att det inte är den vanliga köttfärsen man använt.

Säger som Bengt Frithiofsson när han hittat en höjdare: ”Det är bara att köpa”. Dels för att det är väldigt gott men också för är lite bättre för djuren.

Köttbullar på Hälsingestintans etiska nötfärs.

Testar en Rye IPA och en India Pale Lager.

Panelen testar några nya öl

april 18, 2015 Inga kommentarer

Skulle handla lite vin till middagen och fastnade lite i ölhyllan på jakt efter några nya öl att testa och hittade två. En amerikanare och en engelsk.

Ballast Point Fathom IPL

Länk till Systembolaget

Det här är en India Pale Lager som är en relativt nyutvecklad ölstil som är en korsning mellan lageröl och IPA vilket princip blir en starkare lager med mycket humle. På baksidan (om en burk nu kan ha en baksida?) står det att den är förfriskande och av lättdrucken natur med lagom djup.

Vi häller upp. Det blir ett fint skum. Färgen gyllenbrun som en ”standardlager”. Lukten är lite blommig, nästan lite parfymig. Vi går vidare till att ta ett par rejäla klunkar. Ansiktet vrids på nåt odefinierbart sätt. Det här var inte gott. Smaken har inget med lukten att göra. Det blir nåt helt annat. Det smakar som om det skulle vara nåt fel med det. Väldigt söt humle. Provar med att äta några grillchips innan för att se ifall karaktären ändas. Det resulterade i rysningar. Köttfärsbloggen rekommenderar inte. Hoppa över.

Ballast Point Fathom

Crystal – Rye IPA

Länk till Systembolaget

Andra ölen i startfältet är brygd på råg- och kornmalt, därav ”Rye IPA”. På baksidan skriver man rätt specifikt att ölen passar till fajitas, fulladdade hamburgare och kyckling madras.

Ölen har en fin färg och luktar gott. Vi tar en klunk och en enig jury tycker att den har en eftersmak som inte är så jättegod. Svårt att bestämma vad det är men det är nån bismak som inte är angenäm. Spelar inte så stor roll ifall man har tagit nåt att tugga på innan. Smaken finns där ändå. Även mycket beska finnes.

Inget som bloggen rekommenderar. Finns miljarder med andra öl som är bättre.

Crystal RYE IPA

Köttmästarn – en angenäm upplevelse

mars 2, 2015 Inga kommentarer

Uppdatering: Restaurangen heter idag Köttmästarn och ingenting annat.

Efter en rask promenad genom stan och en känsla av en smula vrålhungrighet bestämmer vi oss för att äta och kolla in Köttmästarn, ej att förväxla med Kött & Fiskbaren. Detta livliga, varma och robusta stället ligger på Tegnérgatan.

Här bjuds man på ”köttet för dagen” (kolla in svarta tavlorna). Bullrig, härlig miljö som vi trivs i. För den som inte vill sitta i den miljön, utan krypa in i sin egna vrå där hemma kan handla hem det bästa av det bästa över disk. Inga konstigheter, bara bra så här långt.

Gin & Tonic med Köttbarens egna Tonic.

Egentligen så är det här ett ”boka bordställe” och vi går dit spontant en torsdag då det naturligtvis är fullt vid 7-tiden. Den trevliga avspända personalen talar om att dom gillar spontanitet och att vi gärna få sitta i baren en stund i väntan på ett bord som erbjuds oss ca 20 min senare. Inte farlig väntan trots allt tycker vi och tar plats i baren. Vi beställer varsin Gin & Tonic. På Köttbaren gör man sin egen tonic, den är mycket välsmakande av rejält med citrus och bäska. Eftersom jag inte är beredd på detta utan van vid att få något ganska vattnigt, klart och nu blir serverad en väl kyld orangeaktig dryck blir jag först lite fundersam men sedan glatt överraskad. Mycket bra GT! Dom 20 minuter som vi väntade gick väldigt snabbt.

Nu är det vår tur. Borden på Köttbaren är robusta långbord där man kan hamna bredvid både turister och manshatare. Dom danska turisterna i det här fallet var mycket trevliga, manshatarna inte så mycket. Naturligtvis behöver man ju inte umgås med sina bordskamrater men kan vara värt att nämna. Besöket fortsätter därefter med mer smak. Efter att studerat menyn och den svarta tavlan noggrant bestämmer vi oss. En Pelle Janzon som är superb och en Tomat ”Capreze”, en sallad med mozzarella som är saftig och bitar av chorizo. God och överraskande ostig. Riktig mozzarella, inte nån Galbanivariat.

Mycket god Cabernet Sauvignon.

Dags för huvudrätt! Det måste för bådas del bli kött från tavlan. Jag tar entrecôte och Aki tar oxfilé. Till det bestämmer vi oss för en Cabernet Sauvignon som personalen rekommenderade. Vilket kött! Jag äter BARA köttet. Inga tillbehör mer än kanske en knivsudd smakande av det som bjuds. Pommes smakar gott, med mycket potatissmak. Dom är faktiskt näst intill perfekta. Vill man ha perfekt pommes så måste man åka till Bistro & Kaffeehaus am Alex i Berlin. Såserna smakar också gott men det är köttet som är höjdpunkten, både entrecôten och oxfién. Äter alltså bara köttet och blir så kallat sprickmätt! Vinet som vi blev rekommenderade passade utmärkt till köttet. Smaklökarna är så till sig att dom inte vet vart dom ska ta vägen

Mitt i maten ska manshataren gå och sitter då innerst i raden. Aki erbjuder att hålla i jackor medans hon får tag i sin jacka från en gemensam krok. Han får en blick till svar, inga ord. Det gör däremot Köttbaren dom bjuder på fulländad mat, service, myskänsla OCH proppmätthet. Väl värt ett besök för alla köttälskare. Köttfärsbloggen kommer definitivt att komma på återbesök. Fem köttfärskluttar i betyg!

Nån sorts uppräkning på kakelväggen.

Sallad med mozzarella.

Fantastisk Pelle Janzon

Himmelsk Oxfile.

Pommesen var näst intill perfekta.

Recension av boken ”Saltad Nota”

februari 4, 2015 Inga kommentarer

Köttfärsbloggen sätter tänderna i Mats-Eric Nilssons bok Saltad Nota (ISBN : 9789174419146).

Efter att läst boken Den Hemliga Kocken ansåg jag att det var på sin plats att läsa även denna bok. Handlingen fokuserar den här gången på matfusket inom krog, gatukök och bageri.

Inledningsvis handlar boken om ett besök på en så kallad ”pulvermässa”. Hur man med olika pulver kan få en bit mat att hänga ihop med en stor del vatten, pulver och en liten del råvara, t.ex. kött. Att det i stort sätt handlar om pengar och inte om bra råvaror och smaksensationer.

Hur skall man som konsument veta vad det är man äter egentligen? Register över E-nummer finns som i Hemliga Kocken även i denna bok. Perfekt när man ska handla i affären och vill veta vad man betalar för och tillför sin kropp. Saltad Nota handlar om den mat vi köper utanför matvarubutiken, vilket genast gör det mycket svårare att kontrollera dess innehåll.

Signerat av Mats-Eric Nilsson.

I boken kastas man mellan hopp och förtvivlan. Utvecklingen verkar tyvärr gå ett obehagligt håll. Ett exempel i kort version är tågmaten med sin ”Bistrovagn”. Från att ha varit en social punkt med flerrättersmenyer till numera att fungera så att ska du ha din uppvärmda färdigrätt får du se till att boka den före resa. Möjligheten till riktig vällagad mat i och runt tågen har slutat att existera. Det finns som tur är fortfarande undantag. Som ”Blå tåget” som trafikerar mellan Stockholm och Göteborg där man kan få mat som är tillagad ombord serverad på bord med vita dukar och porslin. Medans SJ skyller på ”matsäkerhet”.

Som vanligt med böcker av Mats-Eric Nilsson så är även denna upprörande blandat med fyndiga skrift. Det blir en hel del fniss trots det tragiska faktumen. T.ex. angående julskinkans innehåll ombord på ett SAS-plan på väg till Paris eller ”bag-in-box äggröra” som dom flesta hotell använder på frukosten.

Till sist finns också ett utmärkt register på de stora kedjornas vanligaste mat. Om man t.ex. vill veta vad en Whopper innehåller eller IKEAs köttbullar så kan man hitta det här. Det finns även lite tips om trevliga restauranger som faktiskt lagar sin mat hela vägen. Man får också tips om olika varningssignaler som indikerar matfusk.

Stundtals fastnar man i Tore Wretmans recept och blir riktigt hungrig och skapasugen för att sedan med avsky läsa om pizza-pålägg som är så undermåliga att det endast får kallas ”pizzatopping”.

Blä!

En roligt skriven bok med mycket matnyttigt i ordets rätta bemärkelse. Köttfärsbloggen ger Saltad Nota :

Test av Sansaire Sous Vide

februari 1, 2015 Inga kommentarer

Efter att ha hört lite olika om detta matlagningstillvägagångssätt så ser jag nu att att jag förmodligen slagit längdrekordet på ett ord? Nåväl, köttfärsbloggen bestämde sig för att testa den här mackapären. Mackapären kallas även för Sous Vide. För att göra testet rättvisa så prövade jag att tillaga följande råvaror: Entrecote, fläskfilé och torsk.

Det första vi gör är att googla vårt låneobjekt för att veta hur man gör. Det andra vi gör är att plocka undan alla kastruller. Här behövs stora plastbunkar, hinkar eller barnens leklåda. Här är det stora kärl, vatten och ett exakt temperaturtagande. Grejen med Sous Vide är att tillaga nåt till exakt den temperatur som man vill ha. Sous Vide-maskinen värmer upp råvaran till den angivna temperaturen och så behåller den just den tempen.

Så vad säger vi då om resultatet?

Torsken blev helt klart överlagad enligt mina mått mätta MEN det är dock inte sous vides fel utan helt enkelt mitt eget då jag misstolkat temperaturen på just den. Fläskfilén och entrecoten blev perfekt tillagade. Det som från början såg ut som kokt kött i treliterspåse fick efter en snabb touch i stekpannan lite yta och köttets mörhet går inte att klaga på. Dock måste jag säga att entrecoten vinner testet smakmässig. Detta va ju trots allt premiäromgången och sous vide får godkänt för sitt jobb. Den får köttet att bli perfekt men resten av processen är ändå upp till en själv att påverka. Kryddor och annat tillsattes inte förrän efteråt i vårat test, men under ätandets gång kom massor av idéer om vad man kan göra och preppa treliterspåsen med. Kryddor, örter, oljor och annat smarrigt som gottar med i en timme i påsen. Nästa gång ska sous vide få en tjockare köttbit att jobba med som får mysa med kryddor och annat i påsen.

Tillbehör. Broccoli och rödbetor.

Tre treliterspåsar med mat.

Fläskfile tillagat i Sous Vide.

Entrecote tillagat i Sous Vide.

Torsk tillagat med en Sous Vide.

Julöl – sista delen

december 4, 2014 Inga kommentarer

Då var det dags för den tredje och sista delen i köttfärsbloggens årliga test av julöl. Denna gång är startfältet hyfsat jämt. Det är är några lager och några ale med ungefär samma alkoholstyrka förutom den sista som drar iväg lite med sina 7,4%. Prisklasserna är blandade, allt från sedvanliga alu-burken till lite trevligare förpackningar.

Pripps Blå – Julöl

Typ: Mörk lager

Alkoholhalt: 5,0%

Systembolaget nummer: 11356

Pris : 15:90 (50 cl)

Veckans aluburk. Aluburkarnas juligaste utseende. På burken pratar dom om traditioner och drömmar om framtiden och att den är bryggd med julkänsla. Vet inte riktigt. Doften är svag och skummet försvinner på en gång, inget trevligt första intryck direkt. Smakar dock helt ok med tanke på förutsättningarna, i alla fall under tiden man har ölet i munnen. Så fort man svalt så sväljer man även smaken, förutom lite beska. Man får helt enkelt se till att ha ett konstant flöde med dryck i strupen.

Tillsammans med mat upplevs lite samma sak. Smaken försvinner snabbt tillsammans med prinskorv av god kvalitet.

Pistonhead – Christmas Carol

Typ: Mörk Lager

Alkoholhalt: 5,6%

Systembolaget nummer: 11397

Pris: 15:90 (50 cl)

Etiketten lovar att den innehåller nu ännu mer ”holiday horsepower”. Dom säger också att det är en ”beer of the holiday cheer”. Vi får väl se.

Vi häller upp och får se en rätt mörk, på gränsen till svart lager med svag doft där skummet försvinner rätt snabbt. Själva smaken går dock inte att klaga på, mycket gott är det till och med. Om man skall jämföra med Pripps som har samma pris så vinner denna med hästlängder. Finns ingen anledning att välja Pripps före denna, den hade som dom påstår: ”more holiday horsepower”.

Till mat är den också mycket bra, den till och med höjer sig lite ihop med smakrik mat.

”Duh, duh, duh, ha den äran, den är alldeles underbar.”

Helt klart testets mest prisvärda julöl!

Fuller´s – Old Winter Ale

Fullers – Old Winter Ale

Typ: Ale

Alkoholhalt: 5,3%

Systembolaget nummer: 11358

Pris: 23:90 (50 cl)

Inte särskild julig etikett fast det står ”Winter” med stora bokstäver. I övrigt påstår dom i etiketten att denna gör sig bäst med god mat. Återstår att se.

Vid upphällningen ser vi bärnstensfärgat öl med fluffigt skum och när vi smakar är den tvåstämmiga juryn eniga:

Godis!

Smaklökarna gör vågen flera varv och panelen är eniga om att är det en jul-ale man ska införskaffa inför dopparedagen så är det Fullers Old Winter Ale. Helt fantastiskt. Joy to the world! ”Bravo, excellente, bravissimo, Fullers ska vi ha!”

Jesus har återuppstått i skepnad av en julöl!

Solklar vinnare av alla julölen hittills. Som Bengt Frithiofsson skulle ha sagt samtidigt som han slår näven i bordet: ”Bara att köpa”!

Oppigårds – Winter Ale

Typ: Ale

Alkoholhalt: 5,3%

Systembolaget nummer: 11320

Pris: 27:50 (33 cl)

Etiketten med sommarbild ger inte direkt nån julkänsla att tala om. Antar att den föreställer självaste Oppigården, på sommaren. Ordet ”från” är ett ledord i texten på etiketten som beskriver ölet. Vatten från, humle från, maltsmaker från. Man kan nästan tro att den innehåller spår av från.

Vid upphällningen ser vi en fin färg med en distinkt skum. Testets bästa skum hittills. Smaken är bra och julig men panelen misstänker att denna inte får en rättvis bedömning. Vi är fortfarande lyriska över Fullers Old Winter Ale. Det är som att att försöka vara en julvärd som levererar efter Arne Weise.

Efter att vi smakat Oppigårds kan vi dock berätta att den nya julvärden matchar Arnes galoscher. Mycket bra till maten, Rekommenderas.

K9 – Winter Ale

Typ: Ale

Alkoholhalt: 7,2%

Systembolaget nummer: 11012

Pris: 27:90 (33 cl)

Etiketten avslöjar att man tappar både vett och etikett och ansiktet efter att man upplevt vallan på denna brygd. I övrigt säger inte etiketten så mycket mer än att den innehåller vatten, humle, malt och jäst. På tio språk.

Det är en mörk historia med god lukt som vi häller upp. Smaken är väldigt god men inte särskilt julig. Att den innehåller 7,2 procent alkohol känns inte direkt så man måste vara lite försiktig så att man inte får tomtar på loftet.

Tillsammans med mat så händer det något med Flying Dogs julöl. Smaken lyfter sig ett snäpp och blir till och med juligare.

Som slutsats kan vi säga ett den fungerar bra till maten men gå över till något annat efteråt. Annars kan det sluta med att tomten blir far till alla barnen.

Summering

Det var ett starkt startfält den här gången men vi har alltså en solklar smakvinnare med Fullers Old Winter Ale. Ett måste. Mest prisvärd blir Pistonheads Christmas Carol. Prippsen är bäst av alu burkarna hittills om man jämför med dom som varit med i tidigare tester. K-9 funkar riktigt bra till mat som också Oppigårds gör.

Vill du läsa dom tidigare testerna så finns första testet av julöl här och det andra testet av julöl här,

Jämtlands Julöl

Eriksberg

Jingle Bale

St Eriks Jul Ale

Sigtuna Winter IPA

Pistonhead Kustom Lager

Oxford Gold

Napa Smith Organic IPA

Martha Krieger

Summering

Ballast Point Fathom IPL

Crystal – Rye IPA

Pripps Blå – Julöl

Pistonhead – Christmas Carol

Fuller´s – Old Winter Ale

Oppigårds – Winter Ale

K9 – Winter Ale

Summering

Sök inlägg

Senaste inläggen

Kategorier

Recept per kategori

Bilder från Flickr

Senaste inläggen

Senaste recepten

Partners

Gilla oss på Facebook