Vi kom på idén att ha lite Afternoon Tea härom söndagen. Det verkar liksom lite trevligt sådär att bullar upp med en massa godsaker som man kan mula i sig. Lite som en fika-deluxe. Man får välja bland ett antal te och till det serveras allt från scones till småkakor. Vi tänkte att ska man göra detta så smäller vi till ordentligt. Hade egentligen tänkt några fler saker men det blev tillräckligt ändå för att bli tokmätt.

Man behöver ju både sött och salt så vi börjar med att baka en Karlsbaderkrans. Namnet har den fått från en kurorten Karlsbad vars vatten var gulfärgat vilket gjorde även bröden bakade med denna vatten gulaktiga. Vi gjorde en krans med smör och mandelmassa. Vi vispade ihop lite grädde också för att doppa kransen i. Ska man frossa så ska man och eftersom det är mandelmassa, smör och mandel i kändes det inte fel att klicka på lättvispad grädde till kransen.

Sconsen då?

Scones är ju ett måste när man bjuder på afternoon tea. Våra blev nån sorts variant som är lite mindre och tunnare. Man skulle kunna kalla dom för scones-plättar. Till dessa plättar serverades det aprikosmarmelad och björnbärsmarmelad från Wiks Slott och  ost såklart. Plättarna blev perfekta att bre och lägga på pålägg uppepå plätten efter som de va platta. Lagom stora så att man får plats med mer i tårtmagen.

Vi fyllde också på bordet med Delicatobollar av mörk choklad som kom från senaste Smakboxen.  Riktigt smarriga var dom faktiskt. Lite Butter Crisps från Jules Destrooper och Wafer Rolls fick plats också dom är ju så tunna och spröda. Kan nämna att allt från Jules Destrooper är supergott, bara att köpa. Bästa alternativ i köpekakshyllan alltså.

Och teet?

Själva teet då? Antar att man behöver te när man har Afternoon Tea? Vi bjöd på te som också dykt upp i en Smakbox.  ”Or tea” heter det och var väldigt gott och snyggt förpackat. Inte helt oviktigt när man ska göra fint på bjudbordet. Jag valde att klicka grädde i mitt te, vilket inte va nödvändigt med tanke på utbudet i övrigt. Så skippa det.

Det hela blev definitivt en succé. Dom två barnen som var med om denna upplevelse gjorde alla tummar upp. Nästa gång tänker jag ta med mig att det tar längre tid att göra detta än det verkar och att någonstans på bordet även ha lite inslag av snittar med lax som va tänkt från början. Hade också tänkt att göra fräscha men gräddiga mousse i små miniglas och egen rabarbermarmelad och laxröra med basilika och…

Ju mer grejer desto bättre.

Variant på scones, lite mindre än vanliga.

Aprikosmarmelad och delicatobollar med mörk chocklad

Butter Crisps och Wafer Rolls

Bagge Vinteröl

Bagge Vinteröl

Etiketten består av ”Bagge” med jätteboktäver och en som namnet säger, bagge. Det finstilta på bakre etiketten går inte att läsa ens med lupp. Vi får utgå ifrån att det inte står nåt intressant där.

Vi håller upp ett glas istället. Det blir lite av en fulhällning men skummet som bildas blir rätt OK ändå och ligger kvar.  Det som ligger i glaset är svart som julnatten och doftar mycket fint. Vi känner gran, sav. Lite bastu likom. Det doftar god julöl och god jul.

Det är ett bra instegsöl för nån som tagit steget från stor stark. Mycket stabil smak med karaktär. Den är inte extrem åt nåt håll. Juryn är enig. Snön ligger vit på taken och baggen håller tomten vaken.  Vi testar även att dricka till lite julköttbullar och det funkar bra. Smaken letar sig igenom och tappar inte ansiktet.

Sammanfattningsvis kan vi säga att denna var oväntat bra. Hade inte särskilt höga förväntingar på baggen. Trodde att det skulle vara aluburkskvalitet. Bra köp att ha både med och utan mat.

Snöfall

Snöfall – julöl

Med en helt svart etikett med bara ett ord så får man en känsla av att man försökt tänka utanför julkrubban. Vet inte riktigt. Den vill säkert symbolisera mörkret som vi har denna årstid men vi föredrar nog att julöl har nån sorts jul eller vinteranknytning.   På baksidan påstår sig ölet vara pepparkakig.

Efter att hällt upp ett glas möts vi att ett bra skum och en doft som har lite mer drag och umph än föregångaren, Den har lite mer jul i sig. En hel del choklad känner man.

Smaken som möter oss är bra. Väldigt trevlig. Lite len.  Men pepparkakan då? Ingen pepparkaka så långt släden når. Eller så leker pepparkaksgubbarna kurragömma. Det man däremot känner är choklad. Mycket choklad. Man förväntar sig en pepparkaka och får hela Queen Elizabeth chokladasken i munnen. Men bortsett från vad etiketten säger att vi ska tycka så är smaken len och god.

Detta är ingen öl till maten dock. Bjud gästerna på denna före eller efter maten. Vem fan vill ha choklad till julmaten?

Sofiero

Sofiero

En aluburk! Dom har färgat den vanliga burken och skrivit ”Julöl”. Det utlovas också det är ett mustigt öl. Vi får väl som se.

Vi gör en mellanbra upphälning och skummet som uppstår blir en rätt bra skum. Vi sniffar lite på brygden och konstaterar att man har på nåt sätt lyckats extrahera all doft. Man får lukta lika hårt som matadoren luktar på sin blombukett för att kunna känna nåt. Eller tom så hårt som Ferdinand gjorde när blomomrna lossnade.  Risk finns att man får sofiero i snoken. Det vill man inte.

Färgen är dock riktigt fin. Fin mörk nyans. Men det viktigaste då? Smaken.

Efter ett första smak så sitter panelmedlemmarna med en konstig förvriden min. Ingen säger nåt. Det är det som kallas för talande tystnad. Munnen är fylld med metallsmak. Känns som man druckigt själva burken istället för innehållet. Detta är helt enkelt inte gott. Slätstruken och intetsägande.

Med mat då? Det kanske funkar till mat. Vi tar lite köttbulle och provar. Nej. Det händer inget särskilt. Inget.

Vi kan sammanfatta denna med att man vill inte ens ge den till den hemlösa mannen som bor i ett cellofodral.

Fullers Old Winterale

Fullers Winterale

Förväntningarna och hajpen på denna är skyhög efter förra årets storslam. Kommer Fullers att lyckat överträffa sig själv eller åtminstånde leverera samma nivå?

Etiketten på flaskan är en vintrig historia med julgranar och nån stuga. Det står ”Winter” med stora bokstäver. Denna skall inte bara drickas på julen utan under hela vintern.

Jaja, häll upp istället.

Skummet som uppstår är rätt fin, smågles skum. Doften som borrar sig upp i näsan är nåt annat. Den bästa hittills. Den är len och julig  med lite knäck i. Najs! Färgen är också väldigt trevlig. En fin bärnstensfärgad nyans. En snygg öl helt enkelt.

Men smaka då!

Vi tar några rejäla klunkar. Hmm, den skiljer sig en hel del från Fullers förra batch av winter ale. Den har lite mer beska och lite mindre smak. Men en riktigt god öl.  Vi tänker oss att denna passar sig nog bäst med lite kryddig julmat. Till spjällen kanske.

Som sagt så var förväntningarna på denna rejält uppskruvade efter förra årets kanonöl. Det känns som årets version inte riktigt är i samma nivå men det kan vara så att hajpen gör att det känns så. Det är fortfarande en mycket god julöl och snygg flaska att ställa på bordet. Bra jobbat Fullers!

Som slutkläm säger vi att det är som en chokladkalender utan extra stora luckan för 24. Men det är 24 chokladbitar i.

Fair Christmas Bear Comes

Vinterstout

Etiketten känns inte särskilt julig. Tankarna hamnar på Halloween istället. Det ser ut som nån har tvingat björnen att klä ut sig för att lax utlovas. ”Jag kan se glad ut med peacemärke, låtsashorn och lösnäsa.” tänker han och sneglar på laxen som står längre bort. Sen är det nåt som kanske är stjärnanis eller hampa också. Nalle on drugs?

Nåja, vi häller upp lite istället. Ett bra skum som hänger kvar. Efter några rejäla sniffar så kan vi konstatera kakao och choklad men var är kanelen som det pratades om i etiketten. Färgen är Stoutmörk. Vad ska man säga liksom.?Den är inte genomskinlig.

Vi smakar istället. Kanelen kanske sitter i smaken. Nej, den lyser med med sin frånvaro. Den är dock väldigt god. rätt chokladig med lite brända toner. Eftersmaken som hänger kvar är som doften ungefär.

Matmässigt tänker vi att den nog funkar till lite gräddiga saker. Eller kanske bara till julkolan och knäcken.

Kommandoran i fattighuset får byta rutin och hoppa över korvarna och gå direkt på efterrätten.  Byrådirektör H K Bergdal häller ut julkonjaken och avnjuter denna istället till sina fikon.

Kan tänka mig att Benjamin syrsa sjunker ner i sin chesterfieldfåtölj med denna brygd och en näva chokladkola efter att för femtielfte gången presenterat julen. En mysöl.

Nytt år, ny jul och med det nya julöl. Det innebär en ny serie julölstest på bloggen. Vi försöker hitta dom karamellerna i skålen som går åt först så att man inte köper det som finns kvar sist i godisskålen.  Förra årets godbitar kommer att väga tungt vid betygsättning. Skall också bli intressant att se ifall nån kommer att slå förra årets vinnare som var Fullers Old Winter Ale. Orkar man inte läsa några tester av julöl så kan man springa till bolaget och köpa eller beställa en låda av Fullers Old Winter Ale.

Nu kör vi. Årets första test.

Merry Christmas

Anchor Brewing Christmas Ale

En Ale från amerikat med 5,5% alkoholhalt. 25,90 får man pynta för denna. Lite småjulig något trist etikett.

Vid upphällning ser man att brygden är svart som synden med en god doft som gör att smaklökarna förväntar sig att det skall bli nåt gott som kommer att hällas i strupen. Men smaklökarna blir något besvikna. Många smaker men panelen är säkert på att det enda man får är korinter till ögon och hattarna lite på sne. En nyans som dök upp var att det kändes lite som om man är och gräver längst ner i kastrullen bland det brända. Betyget blir ganska lågt trots hög potential. Varför kasta in det där brända? Det behövs ju Johan Blöt (ej godkänt rengöringsmedel) för att bli av med smaken.

Red Slope

En svensk red ale. 8,5% alkoholhalt. En etikett som inte är speciellt julig vilket gör att man helst väljer nåt annat att ställa på julbordet.

Smakmässigt har denna dryck mycket av allt. Många smaker allt från citrus till knäck med en beska som går igenom allt.  Trots etiketten så passar den lysande med maten. Den fick ett rejält lyft efter att man tuggat på lite matjessill, ägg och  potatis. En panelmedlem tyckte att den fick ännu mer beska i samband med maten. Det är en åtta komma hejdå så det gäller att vara lite försiktig annars kommer det berömda loftet att befolkas med allt för många tomtar.

Nisse

Nisse

En svensk öl med lagom alkoholhalt på 5,3 procent. Etiketten är ganska spartansk men den är julröd med en tomte på och det står ”Nisse”. Godkänt.

Ååååh. Nu är det ”bra, åååh vad bra det är”.  Ena panelmedlemmen tycker att det är ”asbra”.  Den andra är lite återhållsam i sina glädjeutbrott. Maten ändrar inte karaktären nämnvärt. En panelmedlem tycker att den är ”tipp tapp, tipp tapp, tippetippe tiptap” och den  andra tycker ”TIP TIP TOPP”.

Slope style

Slope Style IPA

En amerikansk IPA med en alkoholhalt på 6,4 procent. En vintrig etikett. Inte julig men vintrig.

Spontana utrop som dök upp efter inledande provsmakning var ”jääävligt speciellt”,  ”slängt i buljong” och ”unik”. Panelen kom till slut fram till att den passar nog bäst med spjället. Inte till kalla bordet. Det skall vara till flott och kött. Slope Style och spjäll gifter sig och kommer att fira guldbröllop. Många renar utlovas men Rudolf saknas.