När vi kommer in möts vi av en lite småkaotisk atomsfär. Bland småbord med rutiga dukar, pladdrar gäster och personal snitslar sig fram mellan ljusstakar och vinflaskor. Det är mat som flyger förbi en och folk som skall hitta till sitt rutiga-duken-bord. Mitt i det här blir vi ändå uppmärksammade på en gång. -”Har ni bokat?” får vi frågan av en man som ser ut att vara ägaren. Nope, vi har inte bokat. Fan, hinner man tänka. Vi får nog hitta på en ny plan. Mannen bläddrar bland bokningspapper och mumlar något och till slut vänder han sig till oss igen och säger -”Vi får chansa”. Det gillar vi.

Vi går och sätter oss

Vi blir visade ett bord bredvid köket som det är öppet till. Trevligt att se alla kockar skramla runt med grytor och kastruller. Det är rätt bullrig atomsfär på Paganini, vilket vi också gillar. Det är kul när det är lite liv och lite stök. Nästan omedelbart efter att vi satt oss så kommer det en servitör som frågar om vi vill ha något att dricka. Exemplariskt. Hatar att behöva sitta och vänta på att ens får beställa dricka. Sen spelar det inte så stor roll i vilken takt maten kommer. Bara man slipper sitta vid ett tomt bord med tomma glas. Efter ett litet snabbt pow-wow så beslutar vi oss för en flaska rött. Något ”husets”, som är vinets motsvarighet till en ”stor stark”, existerar inte. Också bra. Dock skojar vår servitör med oss och pekar på en flaska ”husets” långt ner i listan. Den är nästan gratis, vi pratar tusenlappar. Du som kan, unna dig köp och återkom till oss om HUR det vinet va???  Vi blir rekommenderade en flaska Valpolicella och det fick det bli. Vi blir också serverade flaskan efter ungefär 12 sekunder efter beställningen. Snabba ryck helt enkelt.

Vad finns det i menyn då?

Vi börjar botanisera i menyn och hittar massa godsaker. Bestämmer oss rätt snabbt för att det får bli en förrätt och sen pasta. Är man på en riktigt bra italienare så känns det som pasta är rätt väg att gå. Även om kötträtterna lät väldigt smarriga också. Efter lite diskussion så beslutar vi för att vi starta med deras carpaccio. Därefter blir det en Fettuccine della nonna, det vill säga fettuccine med kalvfrikadeller, vitlök, riven parmesan, basilika, tomat, salvia samt pinjenötter för Aki. Stina tar en Tortelloni ripieni con ragu di anatra som är Handfyllda pastaknyten med ankragu, savoykål & ankbuljong. I menyn finns dock väldigt mycket mer att kika på om man ska sitta lääänge och äta. Det anti pasti hit pasta dit i olika kolumner.

Och maten?

Carpaccion, som är gjord efter konstens alla regler, var i toppklass. Inte den absolut bästa men högt upp på topplistan. Kan definitivt rekommendera som en förrätt. Nästa gång (för det kommer det bli) ska vi kanske våga oss på något som är lite utanför beprövad mark?? Frikadellerna var också riktigt bra. Fantastiska smaker som blandar sig. Ren njutning. Ankragu i pastaknyten är dock något som ej hade prövats tidigare. Buljong och pasta, gott och inte så himla mäktigt och tungt som ”sverigepasta” lätt kan bli med diverse feta såser och ostar . Perfekt efter att man ätit förrätt! OCH gott.

Slutligen…

Som sammanfattning kan sägas att vi kan mycket väl tänka oss ett återbesök. Fantastisk atmosfär, lagom bullrigt. Servicen är snabb, uppmärksam och hjälpsam. Trots att det troligtvis är väldigt stressigt för personalen är det inget man upplever som gäst. Servitörerna hinner prata med alla gäster på ett avslappnat och lättsamt vis. Maten för fantastiskt god, pastarätterna är i världsklass och prisvärda. Men är man inställd på att besöka den här restaurangen så är nog bokat bord att föredra. Det kanske inte chansas varje gång.

Heja paganini.

Myspys med candellights och gott vin

Fantastiskt god carpaccio. Hos Paganini.

En del av interiören

Vi blev rekommenderade denna. Mycket gott vin.

Fantastisskt smarrig pizza.

Trots att jag varit i Berlin ett antal gånger nu så slås jag varje gång av att det som serveras är lagat. Det finns inga trekantsmackor och färdiga isbergssallader. Inga svampiga pizzor och visst man får betala för pizzan, det kostar inte 45, det kostar 85. Och det är jättevarmt, tunn och krispig botten, bakat i stenugn med bra ingredienser och mycket smak. Dryck serveras inte ut spolmaskiner utan kommer alltid i glasflaska. Inte en enda bubbelvatten kom ur något spolkonsumtionsmunstycke.

Quiche Lorraine med fräch och god sallad

Cafe Tasso var ett väldigt trevligt ställe att käka lite frukost/brunch på. Det var en kombination av ett cafe och bokhandel för begagnade böcker. Vi provade frukosten som hette Allee och en Quiche Lorraine. Alleen kom med lite allt möjligt gottigt. Ett par olika bröd, croissant, olika skivade korvar, skinka av helmuskel, olika ostar, många olika frukter, perfekt löskokt ägg (fast vita och lös gula), sallad med fantastisk dressing, juice. Quiche Lorrainen var kompakt och fin och kom med en sallad med många olika ingredienser, flera olika sallader, färska tomater, paprika, groddar som toppades av en riktigt god dressing som jag misstänker var baserad på en sötsenap utan att vara stark. Kaffet som serveras får brösthåren att växa några centimeter. Kaffelatten som serveras får en att upprepa orden ”mmm”.

Snygg och god frukost på Cafe Tasso.

En rolig detalj med Berlin är man kan köpa öl i glasflaska på perrongen i Tunnelbanan. Man kan även köpa allt som kan hitta på ett randomcafe (det mesta är bakom berlinmössorna). Direkt på perrongen. Mycket praktiskt.

Öl i tunnelbanan

Självklart måste man äta schnitzel när man är i Berlin. Dom kommer i lite olika varianter. På ett ställe fick vi in en skapelse som var ca 30 cm i diameter med stekt ägg på.

En variant med av schnitzel med stekt ägg på.

Landskap av snitchel

Nånting som var en specialitet på ett ställe på Hackescher Markt som heter Restauration 1840 var något dom kallade för Liebespise. En sorts puck fylld med skivad currywurst, tärnad potatis, lök, ägg och persilja. Den serverades med orden ”it looks strange but its wonderful”. Och god var den. Speciellt efter en kväll med ”några” öl.

Liebespise, Lokal specialitet.