Det har varit lite tunt på inlägg på sista tiden och det beror på att bloggen har varit på Hellweek. Inte den hos Navy Seals utan en alldeles egen här hemma. Vi har legat i alla influensors moder. Ni som råkat ut för den vet vad jag talar om.
Den smyger sig på en som en japansk ninjakrigare och biter sig fast som en grävling med dålig attityd. Vad inkluderas då i detta influensapaket? Jo, man får först och främst en feber där temperaturkurvan ser ut som värdeförändringen för en högriskaktie. För den som inte sysslat med högriskaktier (bra, håll er borta, det slutar bara i tårar) så ser den ungefär ut som en berg och dalbana med jättebranta uppförsbackar och lite blandad lutning när det åker nedför. På det lägger man sen till värk av olika slag. Det kan vara huvudet, stället där käkarna sitter ihop eller tänderna för att ta några exempel. Nästa ingrediens är superhostan. Som Aftonbladet skulle kallat den. Ett tag spekulerades det ifall jag hade hostat av ett revben. Annars tror jag att magen fått sig ett ordentligt träningspass i alla fall. Det resulterar snabbt i att halsen känns helt uppriven på insidan. Efter det lägger vi till känslan av att inte kunna andas för att näsa och bihålor är fullproppade med slem och känslan av att huvudet sitter i ett skruvstäd fast med massa bomull som stoppning.
Känslan man har.
Sen ska man försöka få tiden att gå medans man njuter av denna cocktail. Kan säga att jag kan allt om hur djuren i Kalahari-öknen hittar föda samt hur en paradisfågel skall bygga sitt skrytbygge för att få ligga. Ett tips om man är paradisfågel. Gör inte gulliga högar av nåt annat djurs runda spillning, det börjar växa saker på det som förstör helhetsupplevelsen.
Vi har vandrat som två zombies mellan soffan, kylskåpet, toaletten och sängen. Vaknat varje natt av att ligga och plaska i en pöl av svett. I alla fall dom gånger man kunnat sova annars har man mest legat och feberyrat. Legat och hyperventilerat i värmetopparna. Fått upp hoppet flera gånger då tempen varit nere efter att knaprat lite Alvedon, men det har bara varit influensans sätt att driva med en. Kom ihåg högriskaktien.
Det har nu gått ganska exakt en vecka och det känns som snitt-tempen är rätt låg. Massa host kvar och en känsla av att man sprungit maraton samtidigt som man fått hjärttransplantation. Borde dock inom några dagar kunna börja laga mat igen. Massa ideer finns som behöver förverkligas.
